- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
134

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, kapten! utom Läman, som gick upp i sta’n.»

«Jaså, det är då en förbannad kratta med sitt spring på alla

krogar. Hvad är det der för en trasvarg?»

«Åh jo», sade Troberg, «han är slägt med mig och min . . .

jaha, min systerson . . . han heter Carl . . . ja, Carl Nord; nu

kom han hit och ville nödvändigt bli kocksmat eller stewart på
fartyget.»

»Jaså», sade kapten, «är det din systerson, då är väl pojken
bra. Han skall få följa med, om du svarar för hans uppförande.»

Då gossen hörde dessa ord, lyste glädjen ur hans ögon.

«Åh ja, det gör jag», svarade Troberg.

«Nå godt, då är det afgjordt»; och med dessa ord sprang
kaptenen ut på landgången.

«Fan i dig, pojke!» sade Troberg, litet förargad på sig sjelf
och på hela uppträdet, «der skulle jag nu stå och ljuga ihop en
hel ramsa för kapten för din skull; men lika godt, håll nu ord!»

«Var säker, Troberg!» sade gossen, som nu fått veta namnet
och liksom tyckte sig vara mera hemmastad, hvarför han aflade
den förut nyttjade titeln af båtsman. «Var säker, Troberg! han
skall få glädje af mig.»

Det vackra skeppet Victoria från Malmö ställde dagen derpå
sin resa utför strömmen och derefter ut i vida hafvet.

Baron Gustaf Gyllenfält hade lyckligen blifvit räddad från
döden. Han satt nu, ungefär en månad efter mordnatten, vid sitt
bord, med ombundet hufvud, som han stödde med begge händerna,
och var försänkt i djupa tankar. Då hörde han sin tants
siden-klädning frasa i yttre rummet och snart stod fröken Julianas
resliga gestalt framför honom.

«God morgon, min kära nevö», sade hon och räckte fram sin
hand. Gustaf kysste den. «God dag, min nevö; jag har gått ner
till dig, för att samtala en stund med dig. Då min salig bror,
din far, käre Gustaf, och min andre bror, hofmarskalken, din
farbror, dogo, bådo de mig begge, att jag skulle vara en moder för
dig och för det arma folket; jag har, så godt jag kunnat,
uppfyllt mitt kall såsom folkets moder, och jag har blifvit belönad
med den mest hängifna kärlek och den innerligaste tacksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free