Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min Jeanette, kammarjungfrun nämligen, berättar mig hvarje dag
förnyade prof af folkets tillgifvenhet och tacksamhet. När den
förskräckliga natten hade varit, frågade man naturligtvis efter ditt
tillstånd; men äfven efter mitt. Det stackars folket fruktade att
jag skulle dö af alteration och gaf sig ingen ro, sade Jeanette,
förr än jag visade mig i fönstret.»
«Jaså», sade baronen; <jag tviflar visst icke på, att tant är
älskad; men hvad är det min nådiga tant befaller?»
«Icke befaller, nej, endast önskar; min makt här är endast
* hjertats, icke den, som slumpen skänker; jag önskar blott.»
«Hvad önskar min tant då?» frågade baronen, som gerna ville
sluta samtalet.
«Jo, min bäste nevöl en så glad händelse, som då en
godsherre eller magnat återfår sin dyrbara helsa efter en så svår fara,
bör firas på ett passande sätt. Man har genom Jeanette anhållit
att få dansa på gården, att sjunga verser till din ära. Man bör
, icke förneka det stackars folket den lilla glädje, att, så godt det
förmår, uttrycka sin kärlek för herrskapet.»
«r6ema för mig», sade baronen.
«Nå vidare, min kära brorson», fortfor tanten; «vi hafva fått
igen juvelskrinet, och jag har tagit det med mig, för att i din
närvaro inventera familjens dyrbarheter. Här är skrinet, alldeles
oskadadt, och här har jag katalogen.»
«Det der kan ju tant göra, som tant vill.»
«Nej, min kära brorson, de äro familjeegendom; öfver den har
jag intet att disponera. Besynnerligt nog», tilläde hon, «tror jag
knappt, att någon enda pjes fattas; bofvarne hafva troligen blifvit
så förskräckte, att de glömt sitt rof.»
Baronen svarade intet, utan tanten fortfor: «Det är, som du
vet, tvenne gripna; de voro gamla fästningsfångar, men vilja ej
bekänna annat, än att de händelsevis träffat den der Odell, som
du, min brorson, straffade med döden, och med honom hade en
gosse varit. Bofvarne funnos åt ett annat håll än juvelskrinet,
och det så kort tid efteråt, att de omöjligen, äfven springande,
kunnat hinna från det ställe, der skrinet återfanns och dit, der de
anträffades. Det ser således troligt ut, att den unge bofven,
förskräckt för följderna af sitt brott, icke vågat medtaga skrinet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
