- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
138

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låg bredvid honom. Ett väldigt kokosträd, som reste sig från den
sandiga stranden, utbredde sin löfkrona öfver jullen och den
sofvande gossen. På stranden åter satt en matros och rökte i allt
lugn sin cigarr, betraktande deu sköna taflan, som utbredde sig
for hans blickar. Midt framfor sig såg han det vackra skeppet
Victoria från Malmö resa sina master öfver den blanka
vattenspegeln och der langre bort skymtade han de hvita och
mång-fårgade husraderna i Port Louis, liksom genom en jalusi af
mastspiror och vimplar. Der ofvanför utbredde sig på en sakta
sluttning ljusgröna löfmassor och längre bort, der landet hastigt höjde
upp sig mot skyn, der det ena berget lyftade sig på det andras
jätteskullror, blef grönskan mörkare, här och der afbruten af grå
bergväggar, ända till dess den höga spetsen af Pouceberget, till
formen lik en uppsträckt tumme, med sina nakna väggar uppsköt
mot den klara himlen. Här och der i vinklarne af de
uppstaplade bergen fläktade det något hvitt, hvilket såg ut som en väf
på bleket vid någon fredlig prestgård i Sverige; det var ett
vattenfall, som rusade ner från klippan, för att sedan, liksom en genom
det gröna slingrande orm af silfver, söka sig en väg till stranden.

Gossen vaknade och gnuggade sig i ögonen; nu slog han upp
dem och kastade en glad blick på matrosen.

«Jaså, Troberg, har jag sofvit länge P Men se, rodden gjorde
mig så trött i dag; det är grufligt varmt här.»

«Ja, ja», sade Troberg, «du behöfde nog sofva, stackars pojke,
ty du sliter ändå en hund, alltse’n kapten böljade supa så
förban-nadt mycket. Det är ändå synd om kapten, ty det är en bra
kapten; men se, nu super han alltför mycket och dricker grogg
dagen i ända. Det är, säger han, för att akta sig för koleran,
som han är rädd för som stryk. Den der vackra briggen, som vi
mötte på höjden af Port Dauphin, hade mista t halfva
besättningen i den sjukan, som går, som om den vore rasande, i Calcutta.
Dit skola vi också, och när sjukan gick så bra då, så blir hon
allt värre och värre i denna årstiden. Om tre månader äro vi
der och då är värsta tiden; det är den sjukan som gör kapten
rasande.»

«Åh-ja», sade gossen, «visst får jag arbeta, men hvad gör detP
Jag är gudskelof bland ärligt folk.»

«Ja det är du», sade Troberg och steg upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free