- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
147

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fönsterna skall det ändå gömmas; ty jag håller af den der gossen
som mitt eget barn.»

Med dessa ord afslet han silkestrådarne och uppvecklade det
lilla paketet. En ring med röd sten uti och prydd med ett
gyllene C. E. föll i hans hand.

* «Hvad är detta ?» fortfor han i sin monolog, «fast här är
skrifvet något . . . åh ja, han skrifver icke så illa, nästan lika bra

som jag sjelf . . . Låt se!» och nu läste han:

«Min goda Troberg!

Denna ring är det enda jag eger; den ger jag åt Troberg;

men när Troberg kommer hem, så skall Troberg gå till Hallinge

gård nära Nyköping och fråga efter, om baronen är lefvande
eller ihjälslagen. Jag har ingen att helsa till. Må alltid väl.
Den tacksamme Carl Nord.»

«Hm, hm, detta begriper jag icke», sade Troberg och
stoppade ner bref och ring i sin sjömanskista; men några dagar
derefter förstod han det bättre. «Jag var då en förbannad kritskalle»,
sade han vid sig sjelf och var så förtörnad, att han gerna velat
rifva håret af sig; crjag var då ett erkenöt, som borde hängas vid
rånocken som en tjuf, som icke kunde se efter det der förr; det
var visst den der stackars menniskans gosse. Herre Gud! nu har
jag, mitt eländiga dumma kräk, förstört allt. Det skulle varit
något att komma till Stockholm med den juvelen och gått upp på

dårhuset och lagt pojken i armarne på. den galna och sagt: «Det
är din pojke, han är snäll och beskedlig.» Menniskan skulle
blifvit klok igen; ja, det skulle hon. Men pass på, kanske kapten
på återresan anlöper Mauritius; fast det tror jag knappt. Att jag
ändå kunde vara en sådan dummerjöns.»

På detta sätt grälade Troberg på sig ofta. Han öppnade sin
sjömanskista och kom ihåg gossens lilla ring; men kapten tog vid
hemresan en annan kosa, och Troberg återsåg aldrig mera ön
Mauritius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free