Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som det syntes, åt en gosse. Hon kallades af betjeningen blott
«den goda frun» och i inskrifningsboken stod endast ett fornamn;
jag vet således icke hvarifrån hon förskref sig. »Hvarför», frågade
jag en gång, »har ni tillskapat en stor karlhatt; jag har hört. att
ni förr sydde endast mössor och kaschetter?» — «Jo, ser ni», sade
hon och smålog, »min gosse är nu stor och fullvuxen; när han
kommer tillbaka skall han få hatten, han hade ingenting på
hufvudet, då han sprang bort i villervallan.» — »Er gosse?» frågade
jag, «hvad heter han?» — «Tyst!» sade den galna, »tyst, tala icke
om det för någon, det är en hemlighet!»
»En dag förliden höst, det är nu omkring tre månader sedan,
kom en matros upp ’ på dårhuset och frågade efter en mamsell,
som han kände. Han kunde icke heller uppgifva namnet, men en
gammal sköterska igenkände mannen och upplyste, att han menade
«den goda frun» i N:o 14; han hade några år förut besökt henne.
«Jag följde matrosen in till den sjuka; hon satt der och
fastade ett rosenrödt band omkring hatten och sjöng en vaggvisa;
det var hennes gamla sysselsättning.
»Goddag, mamsell lilla», sade matrosen och gick närmare;
»känner mamsell igen mig?» Den galna fästade sina mörkblå,
skarpa ögon på den talande; ett mildt smålöje flög öfver hennes
förvirrade drag; hon räckte honom sin hvita, magra hand. — »Åh-jo,
rätt väl, rätt väl!» sade hon; »ser han, min goda matros, jag har
nu sytt en hatt åt gossen; jag låg för några nätter sedan och
fundera, hur pass stor han nu kunde vara, och då räknade jag ut,
att han väl fyllt sina sjutton år. Han är således fullvuxen och
behöfver en hatt; se hur grann den är! Det röda bandet betyder
kärlek: det är moderskärleken, som slagit sin knut omkring
gossens hufvud.»
»Jaså, ni vet att han lefver», sade matrosen förundrad; »ja,
lilla mamsell, jag kan helsa från er gosse, han lefver verkligen,
det är icke inbillning.»
»Dessa ord verkade som ett trollslag på den sjuka;
sjelf-bedrägeriet, i hvilket hon under många år småningom invaggat sin
sårade själ, föll bort, och hon fann på en gång, att det ei^ast
var inbillning.
»Nej! nej! nej!» ropade hon och sprang upp, »han lefver icke,
han är död och obegrafven; jag vet det, han lefver icke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
