Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pigan hade aldrig förut hört någon befallning från patrons
egen mun och såg förundrad på den lille gubben, som rätat upp
’ sig ooh antagit en allvarlig hållning.
»Du får icke tända i ugnen i qväll, ty gården kan brinna upp.»
»Jaså . . . men frun sade . . .»
»Jaha, jaha, hm, hm», återtog gubben, som ej gerna, och af
ganska giltiga skäl, ville sätta sig emot fruns befallningar . . .
ffhm, hm.»
Patron hade ej vetat hur han skulle förhålla sig i så fatta
omständigheter, om ej fruns digra person just nu inträdt.
«Nå, Greta Stina, har du ej tändt upp ännuP» yttrade frun
något barskt; ty hon hade brådtom och då blef hon merendels
också retlig som ett bi.
»Patron förbjuder mig», försvarade sig pigan.
»Jaha, ja, jaha, det är så», inföll patronen; »jag icke
egentligen förbjuder, men det blåser så häftigt, och det kunde vara
farligt för elden.»
«Om det är farligt eller icke, så måste landshöfdingen ha bröd
till maten och både skorpor och kringlor till théet. Se så, gå,
Greta Stina.»
»Jaha, det har sin riktighet», suckade patronen. «Hör du,
Greta Stina, efter det är alldeles nödvändigt, så elda i ugnen.
Nå, hör du hvad frun och jag befallt- Det blir riktigt fasligt i
natt», fortfor patronen, för att komma sin fru att glömma hans
inblandning i de husliga affärerna; »det blir en veritabel orkan af.»
»Åh ja, kan väl vara», svarade frun kort; »men då jag har
sagt något åt pigorna, så har du intet med dem att parlera och
stå och rådfråga dem.»
»Lilla, goda Emerence, blif icke ond!» sade gubben smekande.
Prukspatron Pussling var en af dessa brukspatroner »in
partibus», af hvilka vi ega en betydlig mängd. Orsaken till hans titel
låg dels i sjelfva egendomen, dels i hans egen föreställning. Pålsbo
hade nämligen för omkring hundrade år sedan haft en grufva på
egorna, och ett mäktigt slaggvarp vid bäcken bevisade, att
»djupets skatter» fordomdags funnits och kommit i dagen; men de hade
tagit slut och grufvan hade blifvit öfvergifven, så att numera det
ej finnes något annat än några hål, fulla med grönt vatten, som
vittna om att der funnits en grufva. Schakten, grufvans ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
