Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro fulla af tärar. Detta var egendomens förtjenst och den grund,
hvarpå den ansågs för bruksegendom. Vidare hade patronens
salige fader i lifstiden påtänkt och patronen sjelf i trettio år vidare
stadgat sin åsigt, att man borde anlägga en slaggstamp vid
bäcken, straxt nedanför slaggvarpet; han hade dessutom i de tjugu
år, han skött gården, beständigt omtalat besagde slaggstamp och
således lät han kalla sig och skref sig brukspatron, derföre att hans
gård varit en grufva och att han ämnade att tillgodogöra
tack-jernet i slaggen.
Patronen var för öfrigt en liten, ganska beskedlig menniska;
blott en smula fåfänga var hans fel, i allt annat var han mjuk
som ett vax. I hvardagslag gick han der hemma i en
grönskiftande nattrock, och en stickad nattmössa på sin kala hjessa; men
vid utfarter nyttjade han alltid jernkontorets uniform på sjelfva
corpus och sin lilla gulhvita hårtur eller peruk på hufvudet. Så
utrustad reste han till prestgården en gång i månaden, för att
helsa på bror Kryckstadius, presten, och för att afhemta
Aftonbladet, som patron fick i åttonde hand.
En månad från den dagen återkom patronen punktligen och
politiserade öfver första qvartalets nyheter; ty det är otroligt, hvad
nyheterna hålla sig länge färska så der långt ut på landet: d& de
vissnat för Stockholmsbon och förlorat både smak och lukt,
fortfara de att ideligen grönska ånyo i landsorten, och det var derföre
prosten Kryckstadius och patron Piissling kunde hela tre månader
efteråt njuta af hela nyhetens behag. Patronen var patriot och
klagade jemmerligen öfver de dryga skatterna och så vidare, samt
kom ofta i en verklig berserkifver, när han talade om det arma
folkets bördor, skjuts, väglagning, skatt och Gud vet hvad.
«Ja», yttrade patron en afton till prosten, «om jag blefve
riksdagsman, så skulle jag tala som en karl. Jag är en ärlig svensk
och har ärft min lilla gård, som är betungad med skatter, så att
det är synd och skara åt.» Prostens mamseller skrattade åt
gubbens ifver, men detta ökade blott hans liflighet. «Ja, jag säger»,
fortfor han, «att om bror der vore kungen och kusin och
små-kusinerna folket, så skulle jag säga: «Här är min ärfda torfva,
här är min fadernetorfva!»
Patronens ifver blef vid detta ståtliga uttryck så stor, att han
kom att rubba sin lilla peruk, som vid utropet «fädernetorfva» föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
