- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
162

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ty . . . tyst, kära hustru; tyst för Quds skull!», yttrade
patronen, nästan hviskande. «Rätt som jag satt, kom jag ihåg att
jag glömt vaxstapeln deruppe oeh . . .»

«Jaså», inföll frun, *vi ha således eld i huset, Gud vare mig nådigt»

•Hur kunde pappa glömma stapeln P» ropade alla flickorna på
en gång.

«Nej, nej, barn, det är icke farligt, för se, jag satte honom

på marmorbordet, och det tar icke eld.»

«Nå, hvad är det dåP» frågade frun. «Du skrämmer ju vettet
af folk.»

*Jo, ser du», återtog patronen sin afbrutna berättelse, «när
jag kom här utanför dörren, skymtade jag flera mörka gestalter
framför mig, och blef horriblemang förskräckt, hvarför jag sökte
draga mig tillbaka; men då framrusade en stor, hiskligt stor karl,
och ropade «mon ami!» Kära hustru, älskade barn, här äro
banditer i gården; åh, jag visste väl det, ty åtta stycken ha nyligen
rymt från Vaxholm, och det var längese’n det, så der för två
månader sedan; det stod i sista tidningarne.»

«Röfvare och mördare!» ropade alla på en gång, då dörren
öppnades och flere svartmuskiga karlar trädde in i brygghuset.

«Ser du», hviskade patron, «de äro åtta, de äro desamma.»

Frun och herrn nego och bugade sig djupt och flickorna kröpo

in bredvid bakugnen. En medelålders man gick fram till herr-

skapet och började hålla ett tal, af hvilket åhörarena förstodo jemnt
och rätt ingenting, då man undantar mamsell Trina (en förkortning
af Catharina), som i ett par år begagnat mamsell Gallsténs pension
i staden. Hon upptäckte för sina föräldrar, att mannen talade
fransyska, men så fasligt illa, att mamsell Trina icke kunde begripa honom.

«Jaså, han talar franska», yttrade patronen, som nu i sitt
hjerta» förskräckelse erkände, att han ej förstod ett ord af detta språk,
fastän han, liksom många i samma belägenhet, gerna broderade
sitt tal med franska glosor, för att synas bildad. «Åh-ja, sådane
der banditer hitta på allt möjligt, för att kunna tränga en stackare
riktigt in på lifvet», sade patron sakta till sin hustru; «de förstå
bestämdt allt hvad vi säga, fastän de tala sin rotvälska sig emellan.»

I en parisertidning stod några månader derefter en liten
novell af den outtröttlige Alex. Dumas. Denna novell var en i van-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free