Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt snitt tillskuren berättelse om skeppsbrottet och de räddades
eraottagande på Pålsbo.
Stycket hette «Le Peruk-patron». Skeppet l’Etoile från
Bour-deaux hade gått med vin till och seglade med hampa från S:t
Petersburg, men råkade i la mer Baltique ut för en gruflig storm;
rodret lösslets och masterna bräcktes; fartyget dref för vind och
våg mot. kusten af Sverige. 8keppet stötte på blindklippor; men
kapten Mercier räddade sig och besättning i skeppsbåten och
landade i en svensk provins, som heter Paul-bo.
«I detta land», fortfar berättaren, «är ännu denna patriarkaliska
enfald hemma, denna idyllverld, som våra fordna skalder målat.
«Kapten Mercier blef, då han räddade sig på denna vilda kust,
der den väldiga björnen ooh den vindsnabba renen lefva tillsammans
och kämpa mot sitt polarklimat, vittne till en scen, hvars rörande
enkelhet är en skarp kontrast till våra seder, våra känslor och våra
önskningar,
«I en hydda vid stranden fann han en ädel svensk familj midt
om natten sysselsatt med brödbakning. Sjelfve den vördnadsvärde
husfadren hade deltagit i denna husliga förrättning, ty hans
klädnad var mjölig och hans händer betäckta med deg.
«Då kapten Mercier omtalade sin olycka, uppfattade denne
ädle gubbe, oaktadt sin obekantskap med vårt språk, hela vidden
af den fara, i hvilken våra landsmän sväfvat, och anade deras behof.
Som ett naturbarn, hade han denna aningsförmåga, denna klara,
andliga uppfattning, som endast den får, hvilken lyssnar till natu*
rens röst och fromt sluter sig till dess hjerta. Den vördnadsvärde
mannen hviskade blott några ord i sin makas öra, och genast
framsatte man mat för besättningen, och kapten Mercier markte
med rörelse, med hvilken välvilja man dukade den lilla anrätt*
ningen. Men ej nog härmed; då kaptenen mot morgonen skulle
lemna stället, för att så snart som möjligt komma till närmaste
sjöstad, skyndade den gode gubben fram, med en :aynbar oro
tecknad i sina drag, och tvingade kaptenen att mottaga något
penningar och tvenne skedar* af silfver, kanske de enda den ädle
familjen egde. Börd nära till tårar genom detta ovanliga, lyert-
gripande uppträde, omfamnade herr Mercier sin vördnadsvärde
svenske vän, tryckte en kyss på de dyrbara skedarne och lemnade
stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
