Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het glindra iskristallerna präktigt, den lilla sjön och trädens
toppar gnistra liksom rosenstenar i det magiska ljuset och högt der
öfver hufvudet, men som det tycks icke fjerran’, sväfvar der en
snökupol i luften, liksom han hölles af osynliga händer; det är en
fjelltopp som ligger två mil från stället, — så bedrages ögat i
hänseende till afstånden, då det ej förut vant sig vid fjellbygdens
natur. Genom det enda lilla fönstret i stugan flammar skenet af en
klar låga, som brinner på spiseln; detta sken gör ett besynnerligt
afbrott mot de gnistrande stjernorna och det herrliga norrskenet»
som sträcker sig till zenit, likt silfverpelare behängda med
fladdrande festoner af silke. Det röda skenet från stugan blickade så
ängsligt fram mellan träden i motsats mot det höga ljuset, som
stod på himlen, liksom en menniskas dunkla tankar skina, då de
jemföras med klarheten hos Guds egna tankar.
Det rökte ur den låga skorstenen, ty derinne brann der
några goda «tyr rötter» på härden och en «täljsten«, d. v. s. en gryta
af denna stenart från Handöls tälj sten sbrott, hängde i sin bygel
på den dertill inrättade vippgalgen öfver elden. Framfor spiseln
satt der en medelålders qvinna med rena och vackra drag, sådana
som stämpla den jemtländska bondqvinnan. Någonting ärligt,
trofast och modigt blickade fram i dessa blå ögon och någonting stolt
stod skrifvet på den hvita pannan och uttryckte sig i de runda
läpparnes hvälfning. Den qvinna, jag beskrifver, var dock sina
fyratio år gammal och således hade ungdomens både första fägring
och utblomning tagit en ända; ty i ett hårdt klimat hårdna
också formerna; men der fanns dock något ungdomligt qvar: detta
låg i blicken, den sista tillflyktsort det skönas genius har, då hon
flyttar, för att en gång flytta bort.
Den goda qvinnan satt der vid sin grötgryta; denna var den
enda som höll samtalet vid makt med sitt puttrande; ty qvinnan
var ensam, då man undantar ett par getter, som genom ett galler
vid ena gafveln stucko ut hufvudet och med långsträckta ögon
betraktade spiselbrasan, under det att då och då en killing, som
gick fri omkring i rummet, spatserade fram och åter, voltigerade
upp i sängen och på bordet och försökte att bestiga hyllan, der
* psalmboken låg bredvid kardorna och korgen, der raggen låg för-
varad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
