- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
180

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skrattade gerna, och herr Norrfors hade vid sftdana tillfallen ett
så roligt yttre, att man måste tänka på helt annat och se åt
annat håll för att ej le.

Det tillämnade slaget blef dock ej af, ty Ingeborg reste sig
upp och tog kamratens hufvud mellan sina händer. «Han kan slå
till, om han vill, Norrfors, men det blir mig han slår den gången.
Se Anna är min nästa, hon är fattig, min far är rik, det säger
alla. Men hon kan bättre än jag och då jag inte fick stryk, så
skall hon inte heller ha det.»

Folk, som få se en meteorsten komma ner midt framfor sig,
bli ganska säkert öfverraskade, men herr Norrfors blef så i ordets
hela moraliska bemärkelse «flat», att han rent af mistade
koncepterna.

Det var myteri om skeppsbord, hela den ostyriga
besättningen kunde börja på med tal om »nästan», om rättvisa inför lagen;
med ett ord, han hade en hel revolution i miniatur midt inne i
den fredliga sommarstugan, der han förut styrt enväldigt — och
det var sjelfvaste favoriten som höjde upprorets fana. Han var i
samma ställning, som en Österlandets sultan, som hotas med
af-sättning af sin egen storvisir, sin egen ögnasten och favorit.
Dylika tankar flögo som en bisvärm genom den öfverraskade lärarens
lilla grå hufvud.

«HvaP hva ... bå ... är du rasande, Inga? . . . Hm, sätt
dig ner . . . hm, ar du rasande ?» var det enda han hade att säga,
ty det föll honom ej in att med Caesar falla ned mot pelaren och
säga sitt »et tu Brute».

»Ja, herr Norrfors, det är orätt», sade Ingeborg, amen det
gör ingenting. Du Anna skall komma med mig hem, så skall du
få något, bara du inte gråter . . . Inte rår jag för, att han inte
slog mig, som inte kunde», tilläde hon liksom ursaktande och
häftigt rörd.

»Sitt ner, barn, se så, stilla nu, Anna slipper», yttrade herr
Norrfors, som oaktadt sitt nederlag dock ville behålla någon fläck
af slagfältet.

Det tycktes dock, som hans lilla usurpatrice icke ville tillåta
houom behålla en enda tillstymmelse af seger, ty hon reste sig
åter och sade: »Ja, hon skall slippa, det lofvar jag henne, åt-

minstone så länge jag är i skolan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free