Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädde sig dock som herre, fastän aldrig i frack, men likväl sft, att
han ganska tydligt skiljde sig frän sina öfrige sockneboar, som dels
stodo i beroende hos honom, dels krusade för honom såsom en rik
man, men som för öfrigt gerna »naggade» på Kjell Kjellsson och
ej egentligen tålde honom, fastän man aldrig vågade att «klyt’va
näbb» på sockenstämma, om Kjell föreslagit något. Vi se således
att han var en riktig penningaristokrat, som blott seglade under
bondflagg och som för öfrigt både inombord och i sin kosa var
lik rangskeppen, hvilka nyttja herrflaggen.
Kjell Kjellssons hustru deremot var en gladlynt bondqvinna
med sitt «huckle» (ett svart hufvudkläde som knytes som en mössa)
knutfet precist som de andra bondqvinnornas. Sannt var det väl att
hon nyttjade sidenförkläde och dyra, mjuka och präktiga
ylleschalar, men hon var och förblef dock en bondqvinna, fqstän det sågs
att hon var rik.
De begge makarne voro äfven olika i sitt yttre. Kjell
Kjellsson var smidig, försigtig, förekommande mot herrarne, men grep
hvaije tillfälle, då han kunde sätta en sådan i ett lika beroende
som sina grannar och vänner af sitt eget stånd. Han var således
mycket förekommande, så länge han ansåg sig behöfva det, men
blef, så snart han ansåg sig säker, i samma mån stolt och
stötande och tryckte på detta sätt ner hvarje makt, som satte sig
emot hans egen. Hans Elsa deremot var gladlynt, aldrig
egentligen artig, än mindre kruserlig, hade något karlavulet i sitt
väsen, men sökte aldrig nedtrycka någon. Också var Kjell Kjellskan
afhållen både när och fjerran, af hög och låg, som en god
husmoder och en trofast menniska, som vände allt, så mycket hon
kunde, till godo.
Nu var sonen hemkommen; han hade två gånger varit med
sin far i Stockholm och bott på Kronan vid Hötorget, hade
druckit vin på handelskontoren och i sitt slag spelat en hög roll.
Det var en lång, vacker yngling, men der fanns något i blicken,
som man ej egentligen kunde förlika sig med. Äfven han dref en
liten handel för egen del och hade penningar ute på ränta hos en
hop stackare i orten, som nu han i sin ordning, för öfnings skull,
böljade utsuga. Detta var allt bra och väl och Kjell Kjellsson
tackade Gud för sin son, som förstod att berga sig, och modern,
som ej reflekterade synnerligen, tyckte att Göran var en lång vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
