Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Larsgubben kände på sig detta slags respekt, som fattigt folk
har for penningar och rikedom, — han lyfte på sin mössa och
helsade mycket fryntligt igen; endast Larsgumman iakttog mindre
krus för rika Kjells son, och detta kom sig deraf, att hon ej gerna
såg att han så mycket helsade på i torpet, ty att han skulle ha
allvar med Anna, var något som gumman ansåg alldeles omöjligt.
Göran hade dock längesedan märkt detta och tillgrep sitt
vanliga hjelpmedel. «Hör på, Larsmora, jag har fått mången drick
mjölk här inne», sade han, «och har så många gånger lånat
Lasses öka for intet, att jag, när jag for hemifrån, tänkte, dét.vore
väl inte Larsgumman emot, om hon fick sig en smula till
sön-dagsklädning; den hon har är allt något gammal. Men
Larsgum-m&n. är en så ra* qvinna, att hon inte behöfver vara sämre än
andra*» Med dessa ord drog han fram ett paket, som innehöll
syart kamlott till. en klädning.
Larsgumman betraktade den vackra skänken med ett gladt
leende^ och Anna betraktade ömsom far, ömsom mor, med
triumferande blickar.
«Åh, det är alltför mycket», sade gumman ooh synade tyget
på alla möjliga sätt> ty det icke allenast smickrade hennes fåfänga,
utan. det gladde, henne, emedan hon ansåg en* sådan gåfva vara af
alltför stort värde, om ej Göran skulle ha något allvar med sina
promenader till Forstorpet; åt Larsgumman rätt och slätt var
skänken för stor, men deremot ganska passande, om Göran ville
att hans tillkommande svärmor skulle se något ut för verlden.
Det var således naturligt, att skänken upptogs med
synnerlig tacksamhet.,
«Nåh, Annav, började han och satte sig bredvid flickan,
«du är flitig, du, det gör du rätt i, ty med .gudsfruktan och flit
vinner menniskan. allt, så är min tro.»
Anna kastade en flyktig blick på sina föräldrar for att se
hvad detta, yttrande skulle verka. «Ja, hvad skall en fattig flicka
annat göra», blef svaret.
«Ja, också om du blefve aldrig så rik, Anna, så behöfs det
flit, ty Gud välsignar oss ej, utom då vi äro arbetsamma och äta
vårt bröd i vårt anletes svett.» Så talade Göran rätt vackra saker
en stund, ända till dess modrens uppmärksamhet tycktes afbruten
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VI. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
