Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hennes arbete med blånspinningen oeh Larsgubben gått ut för
att hugga opp litet ved för brasan. Bå började Göran hviska:
«vet du» Anna, far min är mycket sjuk . . . han var ute i
förrgårs qväll, och då satt han på en sten, och då fick han något
ondt i sig. Yi hafva haft gamla Kjerstin i Trollstorp hos oss,
och hon har kastat korsstrå och frågat: är du i Väran, i vattnan
eller jolan?’ och korset föll på jorden; ser du, han satt på en
sten ooh då kom det; Gud vet hur det går med farl . . .»
«Är det så illaP» hviskade Anna med sorgsen blick. «Herre
Gud, han är inte gammal än, han kan nog lefva långe än.»
«Ja, Gud gifve det», suckade Göran; omen om han dör, så
kan ingen hjelpa den saken, vi ha nog bjudit till både med
TUly-droppar och ’gratia probata’ och lagt senap på benena . . . oeh
låtit slå ådren, men han blir allt svagare och svagare, och nu har
jag varit borta hos Per Andersson i Kjellsmyran, för si han kan
bota kreatur och förstår sig litet på folk också . . . han kommer
dit i qväll, och vi få se hvad han kan göra; han sade att det
var bara ’skottet’, men det tror jag knappt.»
»Herre Gud, hur skall det gåP» suckade Anna, som kände sig
underlig till mods; det tycktes henne liksom Kjell Kjellsson var
hennes enda stöd här på jorden, hennes enda försvar; men detta
var dock blott en inbillning, ty det visste hon, så länge Kjell
lefde, så kunde hon aldrig hoppas att få Göran; men det oaktadt
fraktade hon att han skalle dö.
«Om nu far dör, så kan ingen hindra mig att ta dig», sade
Göran, »det är ju bra det, Anna lilla.»
«Och så der kan du tala då far din ligger ooh plågas i dö*
dens käftar», inföll Anna med sorgligt allvar. «Så skall du ej
tala, det är syndigt.»
«Ja, jag bara säger, om far dör, som Gud förbjude, så
»gläder mig ej pengarne, men bara det tröstar mig, att jag kan ta
dig ... så menade jag. Du må tro, Ingeborg och jag äro i
stort gräl om dig.»
ctHur dåP . . .»
«Jo, ser du, Ingeborg är alltid litet högmodig af sig och
tycker att du inte är god nog till svägerska; men si, hon får väl
ge med sig en gång; emedlertid så sätter hon i mor; men
Gudskelof jag är myndig sjelf och herre sjelf om far dör.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
