Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, Olle» jag ville visst, men kan inte», sade Ingeborg och
började gråta.
Detta lngnade honom genast. «N&, då är ju allt bra»,
började han med mildt smålöje. «Nå, hvad är det då som grannar?»
«J*g är arflos om jag tar dig», sade Ingeborg ooh riktade
sina vackra ögon på Olof för att se hvad intryck detta skulle
göra, men hon märkte ej en gång någon förlägenhet i hans öppna
ärliga ansigte»
vAffiös, jaså, ingenting vidare?» sade han ooh drog på
munnen; «det der är Görans verk . . . och», tilläde han med ett
skälmaktigt leende, «oeh du vill hellre ha arfvet än mig? Är det
sä, Ingeborg?»
«Nej, men jag för ingenting med mig; dn är fattig, du får
arbeta dubbelt för min skull, det får inte ske, derföre m&ste det
bli alut.»
«Hör på, Ingeborg, säg mig nu riktigt hjertligt, bryr du dig
inte om arfvet? tycker du inte att det blir svårt att bli en
nybyggares hustru? Säg, ångrar du inte på penningarne» om du
gifter dig med mig?»
«Nej . . . nej, det skulle jag icke göra, aldrig, aldrig!» sade
Ingeborg.
•Nå, då är det ju ingenting att vara ledsen för; vet du, dina
pengar må Göran ha och slita dem med helsan, men jag vill ha
dig och låter pengarne fara.»
«Och du blir inte ledsen en gång», sade Ingeborg, och lade
sin arm om ynglingens hals, «inte ledsen en gång, du småskrattar
till och med, Gud välsigne dig för det.»
«Åh nej, jag tänker som så: Gud hjelper oss nog . . . Yet
du» jag har aldrig tviflat på Gud.»
•Inte jag heller, men desto mera på menniskorna», suckade
Ingeborg.
«Se så, låt sorgen fara; nu gå vi ner till mor ... hon måtte
väl inte vara kantig, gumman; för si, att förstå sig på qvinfolk,
det vill riktigt prestakunskaper till. Kom da nu inte och såg så
ömklig ut, att jag trodde att olyckan stod för dörren, och så är
det ingenting annat, än att bror din prejat dig, liksom han prejat
andra. . . . Åh, det är en hvardagsvisa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
