- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
217

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då vill jag tvaga hans ande så ren
Och bleka den hvit uti månens sken
Uti forsen.


Men när den bleka qvinnan sjungit ut, stod alltid en gumma
bakom hennes rygg och väckte henne ur drömmarne, sägande:
«Anna, Anna, tänk inte så, kom ihåg ditt stackars barn!»

Då smålog alltid Anna och gick tyst in, tog barnet i famn
och kysste det till dess det leende somnade vid hennes bröst.

Så hade Anna lefvat ett svagt lif, till dess sir Edvard kom
in i huset. Han begrep snart sammanhanget och för första
gången tycktes det som någön menniska intresserat honom. Han
satt ofta hela timmarne och betraktade den bleka modren och
lekte med barnet; det var som Anna varit hans eget barn.

Emellertid reste Göran fram och åter mellan Nordhallen och
Vigge, der den så kallade «rika flickan i Berg» bodde. Denna så
kallade flicka var dock ej vidare ung; åtskilliga karakterslyten,
i synnerhet en obändig häftighet och något mer än loflig
trätgirighet, hade gjort henne fruktad i sin hemort, och fastän
rikedomarne lockade en och annan att tänka ditåt, afskräcktes de
fleste dock från att göra allvar. Den rika flickan hade också
icke tagit för god någon fattig yngling, «ty rikt vill rikt ha» —
men de rike aktade sig. Den ende, som således vågade att fria
till den stränga sköna, var Göran, som ej såg till annat än penningarne och som tog hustrun som ett oundvikligt ondt, det ingen kunde hjelpa. Rika flickan i Berg hade, som vi veta, icke
själens egenskaper för sig; men äfven till det yttre hade den gode
Guden icke gifvit henne förstfödslorätten. Det var en. lång kantig
figur med karlfasoner och ett skarpt markeradt mörkt ansigte och
svart hår, som, vanligen i oordning, purrigt stod omkring
hufvudet. Också förmälde ryktet att hela den slägten var af
tattareextraktion och led efter led icke gjort sig känd för annat än ett
vildt lynne och ytterlig snålhet; men dessa egenskaper hade gjort
slägten rik och Märta eller, som hon vanligen kallades, Svart-Märta
var enda arfvingen efter svarte Petter i Vigge.

Den vintern, då sir Edvard flyttat in i Larsgubbens stuga,
gifte sig Göran med Svart-Märta från Vigge, och äfven der, var
ett bröllop som stod en hel vecka. De unga flyttade hem till
Nordhallen och lefde såsom ett sådant hjonelag måste lefva, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free