- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
219

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så förled vintern, våren kom sent, snöu låg länge, på; men,
som vanligt, nästan som genom ett trollslag försvann snön, isarne
lossnade från land och flögo klingande och brakande utför forsen,
och i desamma stod marken grön och träden klädde sig ljusgröna och blåsipporna bredde ut sin blomstermatta i ängen.

Det var en varm juniafton; några dagar förut hade det yrat
och hela trakten hade varit betäckt med snö, som bredt sitt
silfver öfver grönskan, mén nu var den borta och frisk som ett barn,
som stiger ur ett kallbad, och glad tillika stod naturen fridfull,
varm och herrlig och gladde sig i solskenet.

Anna hade, efter sin vana, satt sig utanför stugan och betraktade den nedgående solen och tänkte och drömde på sitt vanliga sätt, ingen ville störa henne, men både Larsmoran och sir
Edvard, hvardera från sitt fönster, hade ett vaksamt öga på flickan,
ty den der sången om forsen lät så underligt, och det kunde väl
hända att hon kunde falla på något »oråd», yttrade gumman, om
man ej ser efter henne. Denna afton var hon mer än vanligt dyster
och satt och stirrade utåt sjön, som beskuggades af skogen bakom
hvilken solen sjönk ner — himlen sken röd och präktigt skiftande
med guld och violett, en mild dager låg bredd öfver det vilda
landskapet der forsen utan hvila, dundrande och brusande, störtade
utför klipporna.

Då kom der en öka glidande fram öfver sjön, smygande som
en lömsk fiende i den djupa slagskuggan vid andra landet; Anna
betraktade tanklös den smygande båten, som nalkades strömdraget
för att slutligen lägga till på andra stranden, ett för öfrigt både
ovanligt och olämpligt landningsställs; det vanliga var vid
Lars-gubbens stuga. Men båten kunde ej få fäste der vid landet,
vårfloden var för stark att vid de branta klipporna få ett faste; han
flöt således åter ut i draget och tycktes vilja nalkas den stranden
der stugan låg. Allt detta afspeglade sig i Annas dunkla ögon,
men utan att lemna någon idé åt själen, som sysselsatte sig med
helt annat. Tvärtom började hon först sakta och sedan högt att
sjunga sin lilla visa.

När hon kom till orden:

Sen vill jag sitta der nedanför
Och gunga på skummet tills han dör;


väcktes hon af ett häftigt skrik och såg huru båten svängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free