Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sir Edvard, redklädd, kom in för att hemta gossen, log hon blott
och torkade bort de sparsamma tårarne.
«Se så, resa nn, resa nu . . . farväl gumman, vara en be-
skedlig gumma, inte vara rädd för Georg . . . må bra, mycket
bra, inom en månad i England, få leka i min park . . . ja.»
Nu bar det , af ned i farkosten, Larsgubben sköt ut, ökan fick
fart utåt sjön, och gamla mormor, som stod och blinkade mot
dagen med handen öfver ögonen, såg länge den lille gossen, som
på engelsmannens ord svängde sin lilla mössa i luften till afsked.
«Se så, inga mycket prat nu», yttrade engelsmannen buttert
då de nått andra stranden och Larsgubben klappade gossen och
tog farväl, «gå bra med gossen. Vill Georg åka?»
<Ja, . . . Herre Gud, ja!» ropade gossen. «Se, morfar, jag
får åka, åka i fjäderkärra.»
Kärran sattes i fart, och så reste nu sir Edvard, kung Carl
den förste in effigie och lille Göran den backiga, slingriga vägen
till Norge. ‘
Der uppstod ett förskräckligt allarm på sir Edvards egendom
när han, utan att med en enda rad förut hafva låtit höra af sin
ankomst — man trodde honom, att dömma efter sista
penning-reqvisitionen, böra vara i Sverige — en vacker dag åkte in på
gården till sin landtegendom. Sjelfva långa John hade ej på sig
sitt röda livré, utan måste i ett nu dra på sig hela herrligheten,
hvadan den kom att sitta något illa.
Emedlertid hade sir Edvard stått med sin Georg vid handen
och väntat vid stora ingången, då ändtligen långa John, med
andan i halsen, kom med nycklarne och knappt kunde komma fram
med den stympade helsningen: «Är ni nu hemma igen, sir?»
hvarpå han fick det lakoniska svaret:
«Ja, hemma.»
Allt var sig likt i rummen, det skulle, om dammet icke vark
bortputsadt, tyckts som ingen varit i rummen sedan sir Edvard
reste: papper, böcker, bref med mera, allt låg i sin gamla trefliga
oordning, ty John hade ej vågat flytta en enda sak fråq sin plats;
sir Edvard hade tyckt illa vara.
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
