Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och somna sen, som barnet en qväll
Och vakna deroppe i trohetens tjäll?
(eko) I trohetens tjäll.
L&t båten gå,
Hör p&,
Hör p& hur det svarar i skogen.
Den lilla visan klang kring stränderna.
Snart stötte båten mot udden, och de unga tu, som begge
voro från Nordhallen, klättrade ned för den branta sluttningen
bredvid fallet.
Det skära silfverregnet duggade opp ur forsen, på hvilken
månen sken så dystert, stilla afspeglande sin silfverring i den
uppstigande röken; men snart for en båt pilsnabbt öfver Noren och
landade vid Nordhallns by, de begge älskande stego från bord.
«God natt, Signe!» sade Jon. «När jag fått råka mormor, skall
jag berätta dig hela historien om Tännforsen, nu är jag på tråden.»
«Och nästa år får du hemman?» frågade Signe.
«Ja, det är säkert det. ...»
«God natt, Jon, god natt! nu skall jag drömma om. dig och
om hemmanet», och så sprang hon bort under ett gladt löje, för
att komma hem i tid och berätta om lille Geran som blifvit engelsman.
Menniskorna gå och komma, deras öden vexla, men naturen
är sig lik. Månen skiner som förr, och Tännforsen brusar nu
som för tusendé är sedan.
Han förtjenar ses, resen derför dit, när J någongång tröttnen
vid att se de målade vattenfallen på teatern och höra de utklädda
artigheterna af edra vänner; der oppe i Jemtland skolen J finna
ett gladt mod —* en hög natur, och som en representant af begge
— Tännforsen.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
