Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»kog och mark och vadade öfver skogsbackarne, som alla kommo
från gölen der långt, långt borta i skogen. I den gölen bodde
der en sjöfru i ett, kristallslott, af bara sådana granna kristaller,
som far berättat att patrons ljuskrona var utaf, och den frun hade
många tjensteandar, som summo osynliga i strömmar och bäckar
och fästade stora fiskar på metrefven för beskedliga gossar, men
stora trädgrenar för de olydiga — ja till och med togo bort
ref-ven om de voro elaka.
Bet var en klok fru, fastän hon ej var någon rigtig menniska,
utan ett troll.
Lilla Anna tänkte alltid, då hon vadade öfver de svarta
skogsbäckarna och det var mot qvällen, på den kloka frun och hennes
tjensteandar; — hon till och med hejdade farten innan hon vågade
att stiga ner i det mörka vattnet och vada öfver på de slippriga
stenarna, ty der kunde vara en af de mångp tjensteandarné; men
så tänkte hon: «Håller jag ej af min stackars far?»
ccJo I»
«Är jag inte lydig?»
«Jo!» — Och efter denna sjelfexamen klef hon på i Guds
namn med godt mod.
Der hemma var allt, sig likt; — far satt vid sin lilla bänk
och arbetade med en klocka eller stod vid sin svarfstol för att
göra en ny «trädsmälla» lik den Greta egde, och morfar satt och
borrade på sina trädskor — ty han var trädskomakare till yrket.
Lilla Annas far var en liten krokryggig och blek stackare, en
spenslig och sjuklig figur, som bjert kontrasterade med Flinken,
som var en stor och stark gubbe med blomstrande kjnder och ety
eget uttryck af lustighet i sitt öppna ansigte. «Nå si der är
Annikan», sade Flinken, då fiickan kom in; «hä, det var väl du
kom hem, far din är ett pjåklås, som inte tycker om min mat;
eljest så . . .»
«Åh, det är ingen som klagar på fars mat», invände den lilla
bleka mannen, «men visst smakar det bättre när Anna lagar till.»
«Jo jo, det. tror jag nog», skrattade Anna och strök de bruna
lockarna bakom öronen. «Se hit far — se!»
»Påfogelsijädern i dag också! Du ä’ snäll du, min unge.»
«Åh ja», mumlade Flinken, «är Gud god, så kan också presten
tala om det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
