Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart voro de dock framme och skilda åt for den dagen, , ty ,
Anders fick vanligen sitta efter de öfrige, som straff derföre att
han, som gamman sade, «aldrig i verlden» kunde sin lexa, ochf.
detta oaktadt all Annas möda och alla hostningar och knuffar han
fick i sidan, när han hakade sig på ett språk.
Yi känna temligen traktens topografi och veta, att der går en
• å genom skogen, ett mörkbrunt vatten, som helt stilla och
betänkligt flyter fram mellan de branta backarne af mo-sand och blott
här och der, något förargad öfver en klippa, som lagt sig i vägen,
knotar en smula öfver hindret. Det är med den ån som med
andra, allt längre det lider, allt svårare äro pröfningarne, och sedfm
han gått i många bugter, liksom han fruktade att träda ur
sko-t gen, måste han ändå slutligen ut i det öppna landet och stötte
genast emot — hvad? jo ingenting mindre än hålldammen vid
Slagga bruk. Der mäste den mörka, allvarliga ån beqväma sig
att hamra stångjern och smida spik; och fastän han brummade
och fräste, brydde sig ingen derom, ty hamrar och bälgor
öfver-röstade honom, och derefter teg han beskedligt sedan han väl
hunnit forbi och fann att han hel och välbehållen kopmit öfver och
mellan de många hjulen.
Det var således ett jernbruk, ett af de många lifliga och
vackra ställen, som man Öfverallt träffar i Sverige, icke utmärkt
framför mängden hvarken genom sitt skeppundtal smide eller
stämpelns synnerliga kredit i verldshandeln, eller för några stora
anläggningar hvarken i mekanisk eller annan väg. Det var ett bruk
med åker och äng bredvid, ett slag medelting af jernförädlihgsort
ooh landtgård, och tillhörde, vid den tid1 vi nu ha under ögonen,
j brukspatron Klarin och hans fru, född Muggenstiel.
«Bevara mig», sade patronessan, en liten mager gumma, som,
rörlig som ett perpetuum mobile, var sysselsatt, med att tillse
städningen i de nätta rummen — (detta kunde nemligen ingen göra
henne till pass, liksom det är omöjligt att lägga hufvudkudden så,
att vissa personer ej skola anse sig behöfva bädda om då de lägga
sig) — «bevara mig, du sade ju att patron gick ut utan galoscher
— spring straxt efter honom med galoscherna, — hm, gå ut på
en sommarmorgon, då daggen knappt hunnit torka upp — nej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
