Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl förtryckt och ej vid godt mod; det oaktadt påste han
erkänna att hans hustru höll af honom, han måste till och med
älska henne för allt det tvång han fick underkasta sig och han
gjorde det också, utom vid vissa tillfallen, då han kände sig alltför
mycket beroende. Då knotade han vid sig sjelf och önskade en
alledare för sin gummas «allt uppoffrande» kärlek, och det var
derför han hittade på den olycksdigra apan. Att han sedan till
och med, om möjligt, blef strängare observerad och dagligen fick
höra långa citater ur «Westerdahl om helsan» och ur «Konsten
att lefva länge, af Hufeland», ur Tissot och andra, är ganska
naturligt, då man får veta att patronessan studerade medicinska
böcker och föreskref morotspad, millefoliithé och slagvatten for
alla ortens sjuka. Det är klart att patronen var det närmaste
experimentalfåltet, och man kan således ej undra att hans yttre
hade någonting, som i sjuklighet och magerhet något när liknade
en lantbruksskolas åkertegar, dessa likväl alldeles oförtalade.
Patronens på Slagga var således ett hvad man kallar lyckligt
par och namnkunnigt i hela orten för den kärlek som rådde mellan
dem, och man hade rätt; det finnes verkligen svårare olyckor än
den, att vara allför mycket älskad, det finnes svårare pröfningar
än millefoliithé och fotvatten.
Yi låta emellertid patronens på Slagga vara lyckliga eller
olyckliga på sitt vis, och återvända på några ögonblick till barnen;
der träffa vi frihet, glädje, ingen flaggduk och inga moraler, ty
de lekte på en grön äng.
Det var nämligen Margaretadagen eller den 20 Juli — allt
stod i sin herrligaste blomstring, fjärilar ne flaxade omkring, liksom
de deltagit i barnens glädje, och blommorna bugade sig villigt
under de yra ungarnes lätta språng. Det var på en grön äng,
som sträckte sig utanför Stordalstorpet, en gammal odling, som
Innu har spår deraf och som har hvitväppling och rödväppling,
ur hvars blompipor barnen sögo socker, och hela denna plan var
omgifven af löfskog, odlingens, den nordiska civilisationens
förpost, liksom den är det stumma vittnet till de nordiska
ök-narnes tystnad. Öfverallt der björken sträcker upp sin krona,
Öfverallt der dess hvita stammar resa sig djerft och dock ej
öfver-modigt, är det liksom menniskan af naturen inbjötles att sätta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
