Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla Greta och var så beskäftig med allt, kunde gumman ej
låta bli att tänka, liksom den lille klockmakaren ofta tänkt: «hvad
r månde det blifva af detta barnet ?» Hon kunde dock ej mera än
önska barnet lycka; men hvad verkar en fattig gummas önskningar,
och skulle de väl, uppfyllda, leda till det mål hon tänkt sig? Det
finnes visare menniskor än mor Greta som ■ misstaga sig om medlen
! för mensklighetens lycka, och det är också ej underligt, då man
vet att en menniska aldrig fullkomligt kan uppfatta bilden af en
annan och ännu mindre den oändliga af en hel mensklighel der
evigheten ligger i sin knoppning.
Det var omkring åtta dagar efter denna händelse, gamla Greta
i Stordalen satt i köket på Slagga bruk och trakterades med en
kopp kaffe på patronessans befallning. Patronessan var nämligen
icke snål eller småaktig, fastän hon var noga och i synnerhet mån
om att folket ej, som hon uttryckte sig, «stal dagen ifrån vår
Herre», och hon satte, liksom alla andra, värde på Greta i
Stordalen och samtalade gerna med henne om hvad som händt och
icke händt i socknen. Det var nämligen på den tiden, då
socknens nyheter ej utträngdes af de politiska, och då Sqvallret för
dagen uppfyllde den plats som publiciteten, den berättande näm-
ligen, nu fyller.
«Och barnen kommo med gåfvor», yttrade patronessan. «En
mark ull och en mark smör, det var hederligt af
nämndemansmora. — Nåh, hvad fick J meraP»
i «Jo, Anders från Myrkärrsstugan han gaf mig ett knippe fisk;
ja, det var visst välment det, men, Herre Gud, inte läser han
bättre för det, det är riktigt ledsamt, ty han har ingen lust för
läsningen, fastän han visst inte är dum. Då är nämndemans Lasse
mycket klenare till gåfvorna, men han är flitig som en myra och
’molar’ och läser beständigt, stackars pojke, fastän det just inte
går fortfärdigt för honom.»
«Jaså. Åh, det är allt fattigt för henne deruppe i Myrkärret.
Gud vet af hvad hon lefver», återtog patronessan, «och aldrig hör
man dem ändå begära en smula.»
«Ja, det är Anders’ skull; vore inte han, så svälte mor hans
ihjäl; men han hittar på allting för att skaffa hvad som behöfs.
Det är i det fallet lust och glädje med det barnet — han samlar
vindfälle i skogen och släpar hem, så att de aldrig ha brist på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
