Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bränsle, han stoppar hvar höst springorna och lagar stugan, 9å
liten han är, han metar fisk och tar fogel i läm och i snaror, så
att der sällan är brist, och så får han då och då några bitar af
Bertilsmora i Framsberga, men si, dem näns han ej sjelf äta, utan
dem tar han hem och delar med modren, och får han slantar, så
lägger han dem i sparbössan, och allt det för modren. Det skall
Gud veta att han håller af mor sin.»
«Nåh, fick J något mera?»
«Ja bevars, lilTAnna i Trädskotorpet gaf mig ett par nya
träskor, som gamla Flinken gjort, med kopparringar och allt.»
»Anna? — jaså, henne har jag inte sett sedan hon var liten,
då kom modren hit någon gång och hade ungen med sig — det
var ett vackert barn, med stora blå ögon, tror jag.»
«Ja, sådan är hon än, ett godt och lydigt barn, och så snäll
sedan — och en röst har hon, så att hon sjunger kapp med
klockaren, om så gällde — ja, Herre Gud, snart kan hon lika
mycket som jag — det är, skall patronessan se, iute långt ifrån.»
Patronessan hade stått i djupa funderingar; hon liksom
vaknade från en dröm och sade:
«Jaså, hon är så snäll? Hur gammal är hon?»
«Åtta och ett halft år, litet öfver; en liten hjertans snäll unge.
— Herre Gud, när far hennes, ’knutan*, som de kalla honom, dör,
så, hvad skall det blifva af det barnet?»
«Gud har sina vägar», yttrade patronessan, «Gud har sina
vägar, mor Greta.»
Det var en afton, barnen hade slutat sin lek på ängen. Svarta
klint, en klippa, som, naken och endast beklädd med en tunn
gråhvit mossa, höjde sig öfver barrskogen, nedanför hvilken ängen
bredde ut sin gröna matta, lyste rödgul af den nedgående solens
ljus. Ifrån skogen hördes klockorna klinga, ty boskapen drefs
hem från allmänningen, i hvilken de under dagen sökt ett
sparsamt bete mellan vindfällen och mosstufvor, och vinden fläktade
varm och mild öfver gräset och letade sig fram mellan ängens
hängbjörkar ända tills den domnade i skogens tystnad.
Leken var slut på ängen, ty alla hade skyndat hem.
Det var mot hösten samma år som det, då barnen så vackert
4irat Margaretadagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
