Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skulle, sedan barnen gått, vara menniskotomt i Stordalen,
och sjelfva taor Greta i sin koja, ur hvars ramlande skorsten en
ljusblå rökhvirfvel steg upp i aftonluften, visste ej annat än att
alla barnen voro hemma; men så var dock ej förhållandet. Der
borta, långt borta på gräsplanen, bakom några buskar, sutto en
gosse och en flicka tillsammans; men de lekte ej, ty gossen gret
bittert, och flickan, på en gång deltagande och småleende, sökte
trösta honom, alltemellanåt som hon med sitt lilla förkläde torkade
honom på kinderna, och sade:
»Kors, Anders, inte skall en gosse gråta heller. Ser du, jag
gråter aldrig. Se hit, Anders», tilläde hon och lyfte upp den lille
skolkamratens hufvud, »se på mig!» Och nu lutade hon sig fram
och blickade så gladt och så tröstefullt in i hans ögon, att han
slog armarne om hennes hals och sade:
»Anna, Anna, den som ändå tvore så lycklig som du!» och
så begynte han åter att gråta så bittert, så innerligt, att flickan
åter behöfde torka honom med sitt lilla förkläde.
»Lycklig, ja — ja visst är jag lycklig, ty far är frisk han, så
der som han plägar vara, och, Gudi lof, vi ha både ett och annat
till mats i huset, fastän det är litet, och i morgon skall jag opp
till bruket och far skall med, och då få vi god mat att det
förslår; men du kan väl också bli folk och bli en bra gosse, bara
du läser snällt och är flitig i skolan.»
Gossen upphörde plötsligen att gråta, lade begge händerna på
flickans axlar och betraktade henne allvarligt.
»Läsa? du säger något, du! Yet du, jag ville nog läsa, men
se jag skall underhålla min mor, och det drar tid. Yet du, i
katekesen står: ’Du skall älska din fader ocb din moder* — det
gör jag. Yet du, jag tycker det är bättre att lefva som katekesen
säger, än att kunna henne perm från perm.»
»Ja, jag vet, stackars Anders, du har inte mycken tid, jag
vet», yttrade flickan liksom förlägen öfver att hafva gjort sin van
orätt, «men litet bättre kunde det väl gå», fortfor hon, för att
ändå ha sista ordet.
»Ah ja, kanske. Men hvad skall jag nu göra? — Tre dagar
utan mat — nej, nej, hon dör — och ändå vill hon inte att jag
skall tigga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
