Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en vik, just den, der han fångat de präktige aborrarne, som
han gaf mor Greta på hennes namnsdag. Men då var det ännu
högsommar och himmelen ljus och jemnklar, strålande af dager
midt i natten, då utgick det milda nattliga ljuset från hela hvalf*
vet: nu deremot var det endast från en punkt, från den till
hälften afskurna månen, skenet kom, och derföre lade sig en svart
slagskugga vid strandbrädden och spridde mörker utåt sjön, utom den
strimman, som skenet belyste och som låg lik en spegel i en
gammaldags krusig ebenholtsram.
Försigtigt såg Anders sig om till Ola fiskares stuga; der var
mörkt — antingen sof den elake gubben eller också var han ute
på vandring, ty hans nät hängde på sina ställningar, och han hade
således ej ens lagt ut alla på qvällen.
Hela scenen var af den art, att den skulle uppjagat gossens
inbillning, men den der fy rväp pUngen, som han lagt in i ett
pap-perskonvolut och stuckit i barmen, var liksom en talisman mot allt
ondt. Han kastade derför ut sin ref och satt stilla och
förhoppningsfull och betraktade den lilla korken med sin penna, som
vickade och gungade på det lugna vattnet. Men intet napp kändes;
den lilla korken fick ingen ovanlig rörelse. Han besåg masken,
den var orörd, ingen fisk ville bevärdiga den fattiga gossen med
att antaga hans bjudning. Anders blef, allt längre månen skred,
mera orolig — fyrväpplingen hade ingenting betydt — Annas
spådom, som så stärkt hans mod, hade varit ett gäckeri.
Han flyttade sig från ställe till ställe, utmed vassen i skuggan,
ja han vågade sig fram i månskenet; men allt förgäfves.
Förgäfves — ingen fisk kändes. Det tycktes som alla de
lefvande, sprittande fiskarne hade varit vaggade i en trollsömn af
den mäktiga sjöfrun. Ändtligen var hans tålamod slut, det
föreföll honom 8om om han med ord borde göra sig förstådd af Gud
i himlen, som så väl visste huru nödvändigt det var, huru hunger
och död hotade der hemma, om ej en fisk nappade på kroken.
«Gud i himlen vet, att mor min håller på att dö, att hon är
sjak och behöfver mat — tre dagar ha gått och hon har endast
druckit vatten — Herre Gud, hjelp mig så att jag får en fisk, bara
en liten, liten en, jag skulle tacka så innerligt!» — men det
kändes intet napp — allt var stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
