Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När mästaren nedsteg, från sin höjd, var saken redan afgjord
mellan Anna och patronessan och mötte naturligtvis icke något
motstånd från den lilla klockmakarens sida. Han hade så mången
natt varit vaken och frågat Gud: «Hvad månde det blifva af detta
barnet?» att han ansåg detta som svaret på sin fråga.
<(Jag hvarken kan eller vill sätta mig emot mitt barns lycka»,
sade han, »fastän Gud skall veta att jag saknar henne; men ske
Guds vilje!»
Patronessan, alltid bestämd af sig och fallen för hastiga
beslut, ville att Anna skulle blifva qvar, och äfven detta bifölls —
hon hade just ingenting hemma att göra, ty de bästa kläderna
hade hon på sig och hennes öfriga egendom rymdes i ett knyte,
som kunde skickas med kyrkfolket. Anna tycktes glad, men d&
fadren skulle gå, greps hon af en oförklarlig ängslan, slog
armarna om hans hals och ville ej bli qvar; hon gret och bad att
få följa honom hem for att, åtminstone en qväll till, koka hans
potatis; men hon fick icke, och då den lille urmakaren gick nedåt
alléen, satt barnet i de granna rummen, midt i himmelriket,
mellan guld och sammet, kristall och marmor, och gret bittrare än
hon någonsin gjort i kojan.
Patronessan hade stora planer med den flickan; då hon skulle
upptagas, som hon bestämt, och kallas Klarin, då hon skulle vara
deras barn, var det också naturligt att hon skulle bli ett
underverk af skönhet, snille och kunskap. Det var således ej méra
fråga om att Anna skulle läsa endast katekesen;
patronessan’anskaffade en gouvernant, som lärde henne franska och spela p&
harpa (ty harpa är ett vackert instrument för sång) och uppöfvade
hennes röst.
Denna röst var också herrlig, så böjlig och så ren, så fyllig
äfven som barnröst, att alla förutspådde att Anna med tiden skulle
bli en sångerska af första rangen. Anna fattade också lätt, men (
fick det oaktadt gråta många tårar för den nya lärdomen och i
synnerhet för hvad hon måste lära för att, utan klander kunna
presenteras ,som husets fosterdotter. Detta var det allrasvåraste,
ty det förbjöd alla hennes fordna nöjen. Det gick ej an att rulla
i gräset i den hvita morgonklädningen, det gick ej an att hoppa
i bäcken med de fina skorna eller gräfva i mullen med de
handsk-beprydda små händerna! Anna skulle akta sin hy, akta sina klä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
