Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras hjertan, och som kärleken hor till de «tysta förmånsrätterna»,
så kunde patronessan aldrig bli slug på om inteckningen var dödad
eller stod qvar till Annas möjliga förfång. Anna visste dét ganska
väl, men hon smålog endast deråt, ty hon hade ej ännu haft
något tycke, och ansåg derföre sin fostermors funderingar ganska
oskyldiga, ty hon fick dansa med den bästa dansören, valsa med
den bästa valsören, och sjunga så att gamla och unga voro
hän-ryckta. En ung flicka önskar intet mer.
Ännu var Myrkärrsstugan sig lik, kanske mindre bofällig än
förr, ty Anders, som nu tagit tjenst i en bondgård, hos Pehr
Magnus på Hallen, hade varit hemma hos sin mor och lagat opp
stugan.
Anders var nu stora drängen och skulle till året exercera
beväring, en lång, rask och rödblommig yngling med det gula,
jemn-klippta håret benadt i pannan och nedfallande bakom begge
öronen: en hårklädsel, som är den gamla svenska, der den ofårade,
fria, ofta tankdigra pannan ligger öppen som en god menniskas
hela lefnad. Anders var en glad ungdom och deltog gerna* i
le-karne på söndagsqvällen, men ändå oftare gick han den qvällen
hem till sin mor med litet förning (halfva hans lön gick åt) och
ej så sällan till Ola fiskare, som, butter liksom förr, ändå tärn*
ligen höfligt tog emot sin unga vän, ty äfven på honom verkade
ynglingens öppenhet, hans hjertliga glädje, i synnerhet som detta
parades med flit — som, enligt gubbens lefnadsregel, var summan
af all dygd.
«Men», sade Anders en afton, «hör på, fader Ola!»
«Hm, hvad då? hm», yttrade gubben, som var sysselsatt att
vid spiseln stoppa sin lilla pipnubb — ett svartbrändt med
mes-singstråd öfverspunnet krithufvud, oupplösligt fästadt vid en kort
läderslang.
«Jo se, fader Ola, jag tror på Guds försyn.» .
«Hm, du vore ett fä annars.»
«Och derföre så har jag ofta undrat hvarifrån de fyra fiskarne
kommo den der qvällen J vet.»
crHm — jaså, kanske vår Herre varit och fiskat, hm — hm,
hvad är xdet för dumheter, hm», yttrade gubben och makade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
