- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
297

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att hans fostersyster nu var förlofvad med en af hans vänner.
Men allt detta visste ej frun med svampdosan, och derföre vände hon
patronessans sympati från löjtnanten, hvarigenom hände att hon,
bedragen af sitt hjerta, beslöt att kasta hela sin beundran på
unga Djupendahl, som af naturen var en ädel och i kärlekens
lågor alldeles osvedd fjäril.

Ungkarlar af unga Djupendahls lynne behandla äktenskapet
som en affär; de äro affarskarlar i hela sin varelse och kunna ej
tanka sig annat än att hela lifvet är en affar och döden den
sista hufvudbokens afslutning, och att skapelsen, i ordets trångaste
bemärkelse, är till för menniskans nytta. Unga Djupendahl hade
således aldrig tänkt på Österländerna och Italien annat än för
krakmandelns och bomoljans skull, och aldrig på sitt eget kära
fadernesland utan som en plats af jordklotet der man kunde få
plankor och bräder, tjära och stångjem. Det var således klart
att han behandlade frågan om äktenskap alldeles på samma sätt,
ty den som ej förstår att ens älska sitt fosterland utan spekulation,
kan omöjligen utan en sådan älska sin hustru. Det var emedlertid
klart som dagen, att han måste älska Anna, ty fadren, kompanjonen,
hade sagt, då de en gång sutto vid kontorspulpeten: «Anna Klarin
är en hygglig flicka.»

Unga herrn sköt opp den gröna skärmen i pannan,
betraktade sin far med de långa ögonen och sade: «Ja, hon lär få tre
tunnor guld efter gumman — mycket bra flicka.»

«Vore nyttiga att lägga i rörelsen», återtog den faderliga
kompanjonen.

«Ja visst, kunde bli en bra omsättning, det vore en affar,
blott man kunde (gnuggande händerna), och gumman tycks inte
vara späd.»

«Du kan försöka», yttrade kompanjonen; och derefter gjordes
visiter, och en tid derefter förtrodde gamla Djupendahl för
patronessan att Theodor fattat kärlek för Anna, och soni den gamle
var slug, så omtalade han att hans gosse hvarken åt eller sof af
oro och innerlig kärlek.

«Han lider således», yttrade patronessan, som, rent af
oerfaren i huru en kär menniska egentligen tänker eller hur han
plägar handla, tyckte att den der oron, den der vördnadsfulla
tystnaden, som visade huru obetydlig han ansåg sig sjelf, huru ovärdig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free