Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Är allt färdigt, mor?» frågade barnen, följande qvinnan
Öfverallt, «ar det snart färdigt, så att vi få tutta på?»
«Nåh, nåb, barn! Se så, Ola, låt bli skeden der! Nåh, hör
dn inte, och du, Petter, gå inte framför fotterna på folk, man
kan falla och slå ihjäl sig; så ni Tålas’.» Den goda qvinnan såg,
oaktadt dessa tillrättavisningar, så glad och fryntlig ut, att de ej
blefvo så väl åtlydda, som det kunnat vara onskligt. Barnen
fortforo att stoja och pådrefvo arbetet, ty de ville nödvändigt
snart «tutta på». Ändtligen hördes modren, sedan hon ännu en
, gång tagit bordet i ögonsigte och funnit att lutfisken, att den lilla
skinkbiten och det väldiga grötfatet stodo i^symetri, säga: «nåh,
så tutta på!» Då tände barnen stickor vid spiselbrasan, som
frasade och smattrade på hällen, och täflade om hvilken som skulle
tända de flesta ljusen. Det v^r en täflan som gjorde att de ofta
fingo göra om försöket, emedan de släckte det ena under det att
de otuttade på» det andra. Men den vigtiga förrättningen var
dock ändtligen slut och de svigtande grenarne på julgranen hade
något lugnat sig. Då störtade alla barnen bort till fadren, som
småleende åsett scenen, och ropade: «far, kom nu med, nu skall
farmor in och se, så stort julträd har hon aldrig sett!» De följde
alla, med fadren i spetsen, tvärt öfver den lilla förstugan in i
forstugukammaren, och om några ögonblick kommo de in med’
farmor, som de buro i en ländstol. Det var en tung börda, fastän
far bar det mesta; men de unge pustade och lyftade alldeles
förskräckligt, då farmor skulle öfver den höga tröskeln. «Se på,
fårmor, bar farmor nånsin sett en så stor julgran? Det är tjugu
ljus i henne, de sitta på pinnar, vet farmor, det går åtta på
marken af sådana ljus.» Så sorlade barnen om hvarandra, och
täflade att gifva den gamla en mängd upplysningar, som de trodde
nödvändiga, för att stegra hennes njutning af den granna anblicken.
«Ah ja, barn, det är alldeles grufligt grannt, aldrig i mitt lif
har jag sett en så grann julgran. Nu», tilläde hon småleende,
»skulle jag gerna dansa med er, bara jag inte vore lam.»
«Ah mor», sade husfadern och lade sin hand på hennes axel,
liksom han ämnat klappa henne, »det gör ingenting, mor, bara
man har barn och barnbarn som J, som hålla så mycket af er
som vi göra — vi bära er gerna på våra armar, farmor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
