Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
graf bestått det vackra korset och låtit måla det med oljeförg,
icke är någon annan än mannen med det odelade hjertat, nu
mera råd- och handels- och f. d. riksdagsmannen Theodor
Djupendahl, som ett år efter Annas försvinnande hade till den grad
öfvervunnit sin fordna böjelse, att han ingick en kristlig äkta
förening med patronessans halfkusins, kommissarien Topplings
enda dotter, Andrietta, den der långa mamsellen, som
missive-rades att vara en huld dotter åt den öfvergifna patronessan.
Råd- och handelsmannen, som, enligt hvad man kunde förmoda,
egde sina medborgares odelade förtroende, emedan han blifvit
vald till representant för staden (fastän detta ej var fallet, utan
tvärtom, att valet skrufvat sig på rosten, för att förarga
borgmästaren och stadens borgarearistokrater), förde sitt gamla lif,
satt på kontoret dagen i ända och ansåg sin hustru som ett
slags kompanjon, en ersättning för salig pappa, öfver hvilken ds
tacksamma barnen också rest ett träkors. Djupendahl var, som
sagdt ( är, en affärskarl af äkta skrot och korn, och skulle, om
upptäckterna hunnit så långt, gerna ingått en äkta förening och
knutit hymens band med en ångmaschin som dugt att sköta ett
hushåll.
Der ute på landet veta vi att komministern minnes Greta i
Stordalen, hon är således endast qvar i minnet; intet kors
utmärker hvar hon hvilar, hon ligger i sin årstur på den lilla
kyrkogården, hon och urmakaren, den gamle Flinken och fiskar Ola
vid Gölen, alla ligga de under det gröna täcket, öfver hvilket
några lindar kasta sin skugga, och der asparne hviska, för att
ej väcka de slumrande arbetarne; men hos Anders må hustrun
och barnen väl; och den lama modern sitter i sin lilla kammare,
förnöjd och glad då barnen kunna sin lexa väl, ty hon lär dem
läsa, förnöjd och glad då dagen vaknar, förnöjd och glad då
dagen slumrar in bakom skogen och säger god natt åt svarta
Klint, ty då kommer Anders ditin och språkar om forr och nu,
om allt ’hvad han hört och sett.
Det är stilla och lugnt på ålderdomen att ha det så — och
glädjande att så, som Anders, få vara stödet, trösten, hjelpen för
den man älskat från då man var liten.
Det är ett bondskrock om fyrväpplingens betydelse; men låt
så vara. Den rike bedrager sig, om han tror sig kunna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
