- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
3

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De unge och de gamle.



Sjön ligger frusen under de gamla murarne af Sigurdsnäs, i
skygd af svartgrå och blåhvita skogar, som skimra nära och
fjerran kring de djupt inskurna stränderna; här och der ser jnaai
snöfläckar titta fram mellan skogarne, liksom hvita sjöfoglar, som
ligga i sina bon på de svarta klippstränderna af ett polarhaL
Men här vid stranden, bland bladlösa träd och öfversnöade
häckar, som i långa snorräta rader liksom tyckas vara uppställda till
raktgöring, ligger en vidlyftig byggnad med ett torn på långsidan,
en sådan boning som den svenska adeln under sin mäktigaste tid,
då den hvarken behöfde strida med kronan eller folket, byggde åt
sig oeh sina arfvingar. En sten, öfver porten, som, utom en lång
latinsk inskription, bar årtalet 1653, berättade året då slottet
byggdes eller åtminstone då det fullbordades. Sjelfva byggnaden af
tegel oeh med sitt svartglaserade tak, sina långa fönsterrader och
sin höga trappa, bar denna pregel af dysterhet och majestät» som
karakteriserar alla byggnader från denna tid — ett skifte då Sveriges
adel, ehunt på böjden af sin makt, likväl anade sitt fall,, emedan
den mera än förr berodde af konungagunst och derföre antog i

allt hvad den gjorde utseendet af en åldrande jätte, som oaktadt

sin storhet blott väntade på att någon skulle veta hans namn» —
då måste han falla till stoft*

Längre bort, i skogen bakom parken, såg man några ruiner
efter en mur och ett fiedrasadt tom — detta vaf lemningarne
efter gamla Sigurdsnäs, en borg, der mången strid blifvit
utkämpad, der under af tapperhet och försakelse visat sig och tusende
glada sånger öfverröstat de sårades och döerides qvidan; men
glömskan har fläktat på dessa minnen, liksom tiden på murarne,

oeh de htfva fallit: ingen vet hvem som bebott det öde slottet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free