Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det for dig, är da lycklig på jagten? Jagt var min salig mans
passion, det ligger i slägten.»
«Temligen, farmor. I förrgår sköt jag en hare, jag har
ämnat steken jast åt farmor.»
«Din far har redan talat derom för en stund sedan. Tack,
Georg, att du tänker på din farmor. Jag vet också att när du
en gång får fideikommisset, kommer intet att rubbas i mina rum,
allt sker efter min yttersta vilja. Är det icke så?»
«Jo, farmor.»
«Din far har, lofvat detsamma, om han öfverlefver mig.»
«Farmor får ej tala om sin död så», yttrade Georg. «Gud
låte farmor få lefva!»
t>en gamla smålog. »Lefva? Hvad kallar da lefva, min gosse?
Är det att sitta i några rum och se hur snö fäller om vintera,
att sjön blir blank och höra hur’ vinden tjuter i skorstename,
ooh se huru det blir grönt om sommaren och höra hur en svala
qvittrar vid takfoten?»
«Nej! Men, farmor, ni är oss alla så kär.»
«Det tror jag äfven jag skulle blifva sedan, Georg! Men
godnatt med dig, min gosse»; tilläde hon och sträckte ut handen
till kyssning.
Ynglingen var afskedad. Sigrid vågade icke säga ett ord
eller gifva honom en afskedsnickning, ty farmor hade ej tillåtit det.
«Tag afsked af din frände», sade ändtligen gumman, och
Sigrid steg opp som en marionett så stel och tvungen oeh räckte
sin hand åt Georg.
«Godnatt, Georg!» Detta var formlen.
«Jag tror knappt att friherrinnan var nådig i afton», yttrade
gamle Gerhard hviskande till unga baron, då han giek genom de
yttre rummen.
«Nej, visst inte», blef svaret. «Eljest plägar farmor ha så
mycket att berätta från fordna dagar, men i afton talade hon
blott om . . .»
«Sin död?» inföll Gerhard frågande och nickande med det
glest gråhåriga hufvudet.
«Ja, riktigt.»
«Ja, det ar så friherrinnans sed. Hm, om jag spiller chokladet
eller någon annan tråkighet händer, så säger hon alltid: när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
