Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mamsell, Virginie du Pjorry, som alltsedan baronessan blef enka
hade vistats i hennes hus och utgjort hennes enda förtrogna,
då man undantar gamle Gerhard, som var sin matmor kär på
samma sätt som man älskar ett gammalt ur, hvars pendelknäpp
man hört från barndomen. Hon talade väl sällan med honom
annat än genom befallningar, men den redlige tjenaren, hans
utnötta iivré, hans ärliga, trofasta Ögon voro dock ingredienser i
den stilla tillbakadragenhet, i hvilken hon lefde.
Emedlertid hade Georg inträdt i nedra våningen i sin fars
rum. Denne hade några främmande den aftonen, och detta var
vanligen händelsen. Baron sjelf var en man af närmare femtio
års ålder, en något fetlagd och starkt byggd man, med öppna
glada anletsdrag och någonting som man kunde kalla vanligt i
hela sitt utseende, utom pannan, som hade denna sköna hvalfning,
som, enligt hvad frenologerna påstå, utmärker förståndsklarhet,
och som bestämmer ansigtsvinkelns storlek. Han satt beqvämt
tillbakalutad i sin länstol och rökade ur ett piphufvud, som var
konstigt utskuret i trä. Tobaksröken formerade lätta moln kring
honom och hans främmande, kapten Ulriksson på Björka och
löjtnant Möllendorf på Hållstorp, ett par af ortens dugligaste
jordbrukare — icke derföre att de med stora tillgångar verkställt
stora ting, ty i detta fall öfverglänstes de ofantligt af
kommerserådet Jreger på Arvidsboda, utan derigenom att de med små
tillgångar och ett klokt beräknande af klimat, läge och natur
småningom uppdrifvit sina egendomars värde.
De gode herrarne sutto nu som bäst i en diskurs öfver
nödvändigheten af dikning och afbröto den blott någsa ögonblick, för
att helsa på Georg, som tog plats i deras ring.
«Du har varit oppe hos farmor», sade baronen och slog en
rök ur pipan; «huru gick det med försvaret för lilla Sigrid?»
«Bra, min far; jag hoppas att farmor ej tog saken illa.»
«Men, min gosse, gör ej om det der; jag vill att farmor ej
skall få någon orsak till ledsnad, och lydnad hos barnen är det
första hon har att fordra — hon är vår mor, vårt allt, kom ihåg
det, Georg.»
«Men, min far», yttrade ynglingen ursäktande, «jag tänkte,
att . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
