Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det höga hufvudet. «Mfen», fortsatte löjtnanten, «angående de
der dikena, så har jag alltid gjort dem betäckta oeh utaf sten,
fastän bror Ulriksson der alltid lägger dem med trä.»
«Ja, af goda skäl», svarade denne; «ty om det blott är
beständigt surt der träet ligger, så ruttnar det inte; det kan bli
aga t, bror Möllendorff — förbanna mig, veritabel agat, liksom
trästockarne i Donaubron, som jag läst om i ett dagblad. Det
vore ju icke så dumt, om man kunde testamentera sina
efterkommande sådana stendiken.»
«Ja ja, raljeri å part, men du har likväl många gånger fått
lägga om dina diken, och de voro då, efter hvad folket sade,
hin också, och inte agat. Jag håller mig till barons lära här,
att stendiken äro de bästa. Lägger man dit sten, så vet man
hvad man har; förstås att det skall vara bygdt med öga, så att
vattnet kommer sin väg och skär sig sjelf rum.»
^ Herrarne fortsatte sin diskurs och Georg satt endast som en
stum åhörare, tänkande troligtvis allfammst på stentrummor och
bergsyra, då kaptenen gjorde ett slag i rummet och( oförmärkt
gaf ynglingen en vink och ett tecken att tiga. Yid det ändra
slaget sade han sakta: ((Hör på, Georg, kan du skaffa dig litet
nål och tråd?»
«Ja, af hushållerskan.»
»Nå, så gå ut och sy ett snörp igenom Möllendorffs pelsärm,
bara ett litet, förstås, så att han får trångt.»
«Nej, onkel, det vågar jag ej göra, men tråd skall jag skaffa.»
Ater ett slag på golfvet och några ord till samtalet innan
kaptenen återvände till Georg.
«Du är en kruka, pojke! Nå, så skaffa nål och tråd, så syr
jag väl sjelf — hm, hm. Nej, det är for rasande, vill Möllen-
dorff lägga tegel — jo, det skulle passa bra för honom som har
tegelbruk, men vi andra vi skulle köpa — tackar ödmjukast.»
Georg skaffade reqvisita om en liten stund, och kaptenen gick
ut, som han sade, för att träffa sin dräng, men egentligen för
att göra en fördämning i sin vän Möllendorffs ena pelsärm, något
som händt någongång förut och som alltid aflupit till kaptenens
synnerliga nöje, emedan brodern Möllendorff, oaktadt utsatt för
oupphörliga puts, ändå aldrig kom ihåg dem, utan ansåg dem för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
