- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
21

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, min far, som en stock. Hon hör ej ett ord.»

«Nåh dä, , du minns, Selina, hvad jag har berättat dig förut
och att jag måst lofva — jag begriper inte far min —jag måste
svarja; men jag svor inte för dig, utan tänkte i mitt sinne: får

jag barn en gång, så skola de göra det jag ej får göra.»

«Ja, min far.»

«Jag blef riktigt ledsen då du föddes, att du var en flicka; men
du är rask och slug, du är ett riktigt romanibarn, en af våra;
du Jean smyga dig fram som en lo och träffa med hugget som en

orm . . . hm, det kan gå.»

«Ja, min far, det gör det nog», yttrade flickan, liksom stolt
öfver det beröm hon fått.

«Hör på», sade skärsliparen sakta, «du skall skaffa dig tjenst
hos gamla friherrinnan, gumman deroppe. Det skall vara en
helig fru och stå mycket väl hos kungen — ha ha ha — vi äro
också kungliga; farmor vet den historien. Nå väl, du ger dig i
tjenst hos henne och blir der, blir qvar, förstår du, ställer dig in,
förstår du, och passar på tillfälle när man minst anar det —- jo
jo, du kan nog, det ser jag på dina ögon. Du skall uppfylla
min pligt, i mitt ställe; du skall betala min skuld, förstår du.
Lägg din Hand i min och svärj.»

«Ja, jag svär och lofvar det vid mina ögons ljus, mitt
förstånds klarhet och vid den döde konungen i Mulipas dal», sade
flickan stadigt och allvarsamt.

«Och vet, Selina, att om du bryter löftet, så ... se hit!»
han pekade på en knif i en’slida; «jag krusar icke mycket med
någon.»

Morgonen derpå stod ziguenaren med sin dotter sysselsatt
vid slipverket på den rymliga gårdsplanen. En tät ring^ af
menniskor hade samlat si£ omkring dem, ty Selina sjöng en mängd
folkvisor. Flickan, som man nu först betraktade vid dagsljuset,
var omkring fjorton år gammal, mager och med mörk hy och
korpsvart lockigt hår, men hennes anletsdrag voro reguliera med
en grekisk profil och med ett par mörkbruna blixtrande ögon,
som man ej kunde neka hvarken qvickhet eller behag. Men det
som allramest fastade uppmärksamheten, var hennes sköna,
silfver-klara, böjliga röst och hennes lifliga mimik då hon sjöng. Det
var någonting så ovanligt i hennes toner, att sjelfva mamsell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free