Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regina, så brådtom hon än hade, ej kunde underlåta att med sin
ministér, kökspersonalen, utträda på trappan, der hon i sin
fortjusning flere gånger sade: «hon sjunger bra sött, den ot&ckan.»
Demoiselle du Pjorry i sin våning stod lutad vid fönsterkarmen
och föll i en mängd romantiska betraktelser öfver det arma folket,
som, oaktadt sin brist på bildning, kunde sjunga så att det gick
in i hjertat. Till och med gamla friherrinnan lyssnade dertill med
välbehag, fastän hon alltid, då demoiselle Pjorry upprepade : «Hon
är förtjusande, den lilla ziguenerskan», liksom mulnade för- ett
ögonblick, men hon antog genast åter sin vanliga ädla mine.
Sigrid satt i sitt rum och vid sitt fönster; men sången verkade
ej på henne så, att hon fann sig tvingad att göra betraktelser;
den verkade mera direkt på hennes själ och behöfde ej bryta sig
mot några barrikader af salongbildning innan den kom fram. Hon
gret som ett barn, hvilket för första gången hör orgorna eller
det majestätiska i en koralsång; men hon harmades likväl der*
öfver att hon ej kunde låta bli, ty ziguenarflickan ingaf henne
ett slags fruktan — hon visste ej hvarföre.
Ändtligen var sången slut och flickan ställde sin kosa direkte
till slottet, trängde sig förbi mamsell Regina och hela köksstaten
och gick trappan upp till hennes nåd. Det dröjde en *lång stund,
innan gamle Gerhard kom in till demoiselle Pjorry med begäran
att få tala vid henne.
«Hm, mamsell må tro den der lilla tatterskan vill tala vid
gamla friherrinnan; hm, nu vet jag att hon ’ej tål tattare, och jag
har också sagt: det är inte värdt, gå hon ut med sig, och
sådant, men det hjelper intet. Hon påstår att hon skall tala vid
gamla friherrinnan, fastän jag hundrade gånger sagt att hon
skall iche%
«Det var en näsvis unge», yttrade demoiselle Pjorry, «jag
8k all tala vid henne.»
Vi se att gamla friherrinnan hade en hofstat omkring sig
som ’hindrade tillträdet, ej för kabalens skull, utan endast af
vält-mening, for att bespara den gamla alla obehag.
«Mitt barn, du kan säga åt mig hvad du skulk säga åt
friherrinnan», yttrade demoiselle Pjorry majestätiskt; cvill du ha
penningar eller kläder? Jag skall fråga friherrinnan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
