- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
23

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flickan smålog slugt. «Ja, begge delarne, men jag måste
sjelf tala vid friherrinnan.»

«Det var besynnerligt) hvad vill du henne då?»

«Jag vill komma till henne och bli qvar.»

Gamle Gerhard skakade på hufvudet, något så oförskamdt
hade han ej våntat.

«Blifva qvar?*. upprepade demoiselle Pjorry; «nå, jag må säga,
det var en vacker proposition» blifva qvar? Nej, min flicka, gå
du till de dina, här kommer du ej att bli.»

Demoiselle Pjorry ville gå, men ’flickan fattade tag i hennes
kläder och sade, med en blick som bjöd lydnad: «jög går ioke
förr an jag talat vid friherrinnan; om jag som en hund skall
ligga på trappan i en hel månad, in skall jag, tala vid henne
skall jag, och bli upptagen skall jag.»

«Jag tror hon är tokig», yttrade demoisélle Pjorry; «släpp
m*£» j&? skall anmäla dig hos friherrinnan. Hon får göra i sin
sak aom hon vill. Men, barn», fortsatte hon mildare, «jag kan ej
släppa in dig, friherrinnan skulle tycka illa vara.»

Flickans drag förmildrades alldeles som om de af&peglat
demoiselle Pjorrys. *Aek, bästa fröken, släpp mig in», sade hon
bedjande, «ni skall få se att friherrinnan säger ja, och att ni
ganska mycket kommer att hålla af mig med tiden.» Demoiselle
du Pjorry, som var en gammal god mamsell, kände denna
inflytelse och efterkom flickans begäran utan att egentligen kunna
göra sig reda för orsaken till sin eftergifvenhet.

«Låt mig blott sjelf komma in», bad flickan, «gamla
friherrinnan skall ej neka att upptaga ett fattigt barn sådant som Selina.»

Detta stridde dook alltför mycket mot den etikett, som bru*
kades i denna våning, och demoiselle du Pjorry gick således sjelf
in for att anmäla den enträgna bedjerskan. Gamla -friherrinnan
hade tagit fram en liten bönbok, bunden i sammetsband med
guldsnitt, och på ena permen ett gyllene, mycket utkrusadt L. U.
under en kunglig krona. Demoiselle Pjorry hade, under de många
år hon utgjort den gamlas sällskap, lärt sig att denna bok aldrig
framtog* oftare, än då den åldriga tyckte sig behöfva tröst, då
någon mörk tanke sväfvat för hennes själ. Hon hade väl aldrig
sagt något som tydde ditåt, men det oaktadt hade den goda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free