Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«rJo, om ni vill, nådiga friherrinna, ni kan om ni vill. Kom
ihåg att jag är ett fattigt barn, af en öfvergifven stam, som irrar
omkring utan rast och ro . . .»
Friherrinnans ansigte mörknade, hon satte sig och blickade,
vänd från flickan, utåt den spegelblanka sjön.
«. . . att vi fattige få lida, krossas och dö för de rikes skull,
att ingen visar oss barmhertighet, utan alla, alla förkasta oss,
derför att vi äro af ett annat folk; ingen skonar oss, ingen, ingen.»
Det låg något rörande i denna, den fattiga ziguenarflickans
beskrifning, och friherrinnan lutade sig hårdare i handen.
»Fortfar, flicka», yttrade hon halfhögt; aingen skonar er.»
«Nej, nådig friherrinna, man hånar våra plågor, ler åt vår
skam, trampar ner vår lycka och glömmer, att mången af det
mörka slägtet uppoffrat lif och lycka for andras skull.»
Friherrinnan svarade intet; men mellan de magra
genomskinliga fingrarne framsipprade ett par tårar.
«Tag upp mig hos er, nådiga friherrinna», återtog flickan;
ffjag kan redan på förhand bevisa er, att jag skall blifva er tillgifven.»
Friherrinnan tryckte hastigt näsduken för ögonen och vände
sig om. «Hvad var det? Kan du bevisa att du skall bli mig
trogen?» infoll hon nästan häftigt.
«Ja, ttfcliga friherrinna», yttrade flickan och steg närpaare;
«se här.» Hon uppvecklade ett papper och öppnade en liten
trädosa, så att den gamla såg dess innehåll.
«Af hvem?» var det det enda friherrinnan kunde säga, då hon
med stela blickar betraktade den lilla dosans innehåll.
Flickan såg sig omkring i rummet, liksom hon fruktat att
tala, och ändå gick hon längre i försigtighet, hon smålog sorgligt
och hviskade ett par ord i den gamlas öra.
«Du?» ropade friherrinnan, uppfarande,,«du? Är det sant?»
«Ja, friherrinna.»
Den gamla utsträckte armarne liksom för att omfamna barnet,
men med en våldsam ansträngning sansade hön sig och lät
armarne åter falla ned i sin förra ställning. Ändtligen hade hpn
lugnat sig och sade: «Du vill således bli qvar hos mig? Gerna?
mycket gerna?»
«Ack ja!» ropade Selina, hänförd af ögonblickets högtidlighat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
