Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pä namnets ära, att tänka mig tillbaka i den grå ålderdomen, då
mina fäder lefde och stridde kampen for ära och fosterland; det
vore någonting herrligt att få tänka så, då man heter von Dernath
— ett namn och en sköld, som lefvat och ännu lefver i ära
under den svarta örnens skydd och alltid varit nära kejsartronen.»
Baronens ögon tindrade; men straxt derpå slog han ner dem och
sade halfhögt: «men — men jag kan det icke, jag får det icke.
Det är hon, min stackars mor deroppe, det är hon som gjort allt,
och det enda jag kan göra är att älska henne innerligare än min
far . . . Men låt honom sofva i ro», tilläde han hastigt och for
med handen öfver pannan. «Jag måste uträtta Georgs kommission.»
Baronen gick och inträdde efter några ögonblick till sin mor.
Man kunde ej se någonting kärleksfullare än mötet mellan
begge dessa menniskor; — ännu lika oförändradt, oaktadt många
års samvaro. Dock, det visade sig icke genom vissa ceremonier;
men då baronen kysste sin mor på pannan och sade: «Gud
välsigne er, mamma, hur mår ni?» och hon klappade honom, alldeles
som om han ännu varit ett barn, och sade: «tack, min gosse,
väl», så tycktes som de begge ännu ej vetat af något annat än
det rena förhållandet af oblandad kärlek mellan föräldrar och barn.
«Jag ser på dig, Göran» (ty baronen bar detta namn, som
man hos sonen förändrat till Georg), «att du har något på
hjertat . . . nå nå, se ej så förlägen ut, du är säkert ambassadör;
är det ej så?»
Den gamla var, enligt sin vana, glad och liflig till sinnes,
så snart hon träffade baronen eller Georg.
«Ja, mamma», småskrattade baronen och satte sig ner vid
det lilla sybordet, der den gamla hela dagen plägade sitta vid sitt
arbete; «saken är, för att tala rent ut, den, att — ja, att Georg
har rekommenderat Sigrid hos mig, på det att jag skulle anmäla
saken hos mamma.»
Gumman smålog, a Jag är alldeles som kungen af Ava, som
ej kan höra hvad som säges utan att det först upprepas af flere
embetsman och .slutligen af premierministern. Jaså, Georg kunde
ej säga det till mig», fortfor hon, skrattande på sitt hjertegoda
sätt, «men jag har, bör du veta, Göran, utom dig, som är min
storvisir, mina egna kunskapare — mamsell Pjorry — nå väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
