Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig, mitt goda älskade barn, min enda tröst och glädje, så har
jag fått ett svar i mitt hjerta — kärleken försonar allt.»
«Jag hoppas det», yttrade baronen; amen för allt, äfven for
Guds förlåtelse, har jag att tacka er, som ledde mina första steg
och som lärde mig känna Gud, kärleken och tacksamheteiK»
«Vi skola afbryta detta ämne, Göran», återtog modren,
tryckande hans hand. <tfag hoppas att Sigrid skall lära känna mig
och få veta huru gerna jag vill älska henne, fastän, jag bekänner
det öppet, jag har en fördom mot hennes utseende, det är hågot
öfver pannan — men nej — det uppkallar ett minne, som borde
evigt slumra. Och just derföre att jag har en fördom mot detta
drag och mot namnet, så skall jag bemöda mig att vara désto
mera kärleksfull mot den arma flickan, som ej är skuld i någotdera.»
«Min mor har . . .», började baronen, nästan fruktande att
såra henne, «ni har upptagit ännu en.»
Baronessan reste sig till hälften, men satte sig åter. Hon
teg några ögonblick. «Du menar Selina», sade hon och tog dea
lilla bönboken, vi förut nämnt, ur fodralet. «Ser du», fortfor boa,
«der stå två bokstäfver, och för deras skull är barnet mitt. Det
är min pligt, det är min ovilkorliga pligt att vara hennes mor;
och, Göran, finnes der någon förbanneke öfver oss, så kan endast
detta barn borttaga den. Jag blef så glad, sem om jag fått en
himmelsk uppenbarelse, då hon stod framför mig i går och
lemnade mig — se här.»
«En ring», inföll baronen.
•Ja, en ring; och ser du, inunder den enkla granaten, då
man Öppnar locket, stå der bokstäfver — har du sett dem förr?»
•Ja», yttrade baronen enstafvigt.
«Du finner således att .flickan är en Guds gåfva, en
förso-ningsskänk, gifven mig af Gud, på det att jag må kunna
återgälda . . . Ack, Göran», hviskade hon plötsligen och slog sina
armar om sonens hals, «jag har lidit outsägligt, och skulle lidit
ännu mera, om ej du varit.»
Den gamla låg länge i sonens. armar; och då hon åter reato
sig, voro de trofasta ögonen fuktiga af tårar. ’ «Du vet allt,
Göran, och således måste du som min diplomat förbereda alla på
att flickan behandlas lika med Sigrid. Hon är mitt barn, liksåväl
som de öfriga. Du måste bereda folket på förändringarne. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
