Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill ej att en enda antydning skall förråda, att mån föraktar
ziguenarbarnet.»
«Som ni vill, min mor», sade baronen;’ men bans utseende
förrådde, att han nu för första gången ej fullt gillade sin mors
handlingssätt.
Hon märkte det. «Du tyckes ej fullkomligt förstå mig?»
’ «Jo, min mor, men jag misstänker ändå alla afkomlingar af
det folket; fängelserna hvimla utaf dem, och hvarhelst ett band
af dessa halfvildar drager fram, lemna de efter sig spår af brott,
af bedrägerier, våld, tjufnad — jag tror dem icke.»
Gamla friherrinnan smålog bittert. «Och, min kära Göran, hvad
skola de då tänka om oss? Sätt dig i deras ställe — de jagas
som vilddjur, och derföre blifva de det; menniskan är Bkapad för
utveckling, och det är derföre man kan göra henne till allt — och
dessutom, flickan må vara af hvilket lyune som helst, det är min
pligt att upptaga henne. Jag skall redogöra för mycket en gång»,
tilläde hon med dämpad röst, «och då skall åtminstone icke hon
också anklaga mig och säga: hon öfvergaf mig . . . Nej», tilläde
hon häftigare och liksom befallande, vkosta hvad det vill, mitt
lugn, min ålderdoms tröst, allt — allt, Göran, men det skall
hon icke.»
«Ja, min mor», sade baronen; «men jag ber er, låt.öfvergången
bli småningom och låt, först sedan ni sett hennes anlag, henne
sjelf få veta att ni ämnar på henne återgälda den skuld, i hvilken
ni tror er stå till några personer, hvilkas öde ni så hårdt lagt
på ert hjerta, som plågat er så mycket, och som ni ej tror att ett
mångårigt lidande kunnat betala.»
•Jag är ej gäldenär blott för egen räkning», yttrade
friherrinnan, «det är ej blott för min skull jag så handlar, men ditt råd
skall jag lyda.»
«Oeh Sigrid får således lära sig väfva af gamla Regina?»
«Ja, käre Göran, det får hon gerna; hon kan ha gagn deraf,
och dessutom vinner hvarken hon eller jag på att dagen i ända
vilja tala och ej kunna närma oss hvarandra. Det behöfs mera
frihet för Sigrid, innan hon lär sig att ha förtroende till sin
fostermor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
