Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i så sköna bilder, att bon förde en hvar med sig på sin
himmelsfärd. Sådan var denna flicka, som fått ett så rikt och så farligt
arf att förvalta som snillet, och dessutom ett vigarf, som, likt
det gömda guldet, glödde på botten.
»Det var en skön sommarmorgon och daggen låg ännu på
gräset, när man såg tvenne flickor, bärande hvar sin dufva, vandra
genom parken för att nå en fri plats. Den låg nära ruinerna af
den gamla borgen, och de begge vännerna satte sig på en
nedrasad mur, som, öfverväxt med sammetslen mossa, erbjöd dem hvila.
•Så då, var ej rädd, du lilla kräk», sade Sigrid, smekande
en hvit dufva, som hon höll i famnen: «snart skall du fä flyga.»
•Och min också», yttrade Selina och såg drömmande framfor sig.
•Hvad tänker du på, Selina ?»
«Jag?» sade hon, liksom hon vaknat ur en dröm; «på
ingenting. Jag satt i tankarne; man kallar det så när man egentligen
tänker ingenting, eller då tusende tankar på engång mötas i den
trånga hjernan och sorla som marknadsfolket, utan att man kan
uppsnappa mera än spridda ord utan sammanhang.»
•Men du försjunker ofta i tankar, Selina, du är ofta
frånvarande; jag vet ej, men det smärtar mig alltid när jag ser dig
så försänkt i tankar, huru du än vill förklara det.»
Selina smålog. «Om jag sade dig hvarför, skulle du ej förstå
mig . . . Men låtom oss se hvartåt våra foglar flyga: åt hvar
sitt håll kanske, men kanske de följas åt.»
•Ja, de följas åt», yttrade Sigrid, «det är säkert; skulle de
vilja öfvergifva hvarandra?»
Selina smålog åter, men med ett fint drag af smarta. •Ah jo,
den ena är hvit, den andra mörk, sådana foglar skiljas lätt åt:
det snöhvita älskar snöhvitt — det mörka natten. Nå, kasta din
fogel . . . hvart skola vi flytta? * Nå, Sigrid, kan du sjunga den
lilla visan:
Hvart skola vi flytta?
Hvar bygges vår hytta?
Mera är. det icke.»
Sigrid löste småningom sina händer från den sköna dufvan,
och liksom hon förstått att hon ej behöfde frukta, satt hon en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
