Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ «Det är fasligt, min Selina; men vi se der en bild af hur
-oskulden oupphörligen förföljes af hatet och illviljan, huru hon
jagas och slutligen träffas af den mördande klon. Men nu skolen
J gå in till friherrinnan, flickor, hon har frågat efter er.»
De inträdde. Den vänliga gumman kom emot dem och räckte
dem handen.
«Välkomna, flickor», sade hon, «det är rätt att J ären
tillsammans, som två systrar.»
<Ja, systrar, så bör det vara», hviskade sakta Sigrid och tog
Selina om lifvet Denna nedböjde hufvudet, liksom en tung tanke
nedtryckt henue; men ögonblicket derpå slog hon opp de strålande
ögonen och sade, vänligt småleende:
«Ja, ja, goda Sigrid, du har glömt hvem jag är; blott»,
tilläde hon allvarligare, «blott jag bör aldrig glömma det.»
Friherrinnan tog de begge flickornas händer i sina. «J veten
ju, flickor, att J begge nu ären min enda glädje; det är edra
dygder, ert sällskap, er kärlek, som skall uppehålla mig, och er
saknad, när jag en gång dör, skall glädja mig äfven deroppe; ty
det är dock något godt», tilläde hon med en lätt suck. «Nå,
Selina, har du något att berätta.»
Nu omtalade hon äfven här händelsen med dufvan, men på
ett helt annat manér än derute; det var en enkel berättelse om
förloppet utan några särskilda naturmålningar och utan svarta
vingar. Demoiselle Pjorry anmärkte genast, att Selina i första ifvera
omtalat händelsen för henne, men på ett mera poetiskt sätt, så
som man alltid talar i inspirationens ögonblick. Snart öfvergick
samtalet i likgiltiga ämnen; men i allt iakttog Selina en måtta,
ett lugn, .som Sigrid ej fann likt hennes vanliga sätt att vara, och
genom allt detta framskymtade beständigt ett ödmjukt sinne, så
att Sigrid verkligen ofta förebrådde sig att vara stolt i jemförelse
med sin vackra fostersyster.
Friherrinnan talade vanligen länge med sina barn, och först
då deras arbeten fordrade att de gingo, lemnade de den gamla,
som åter i sin ensamhet, blott då och då afbruten af demoiselle
Pjorry, sysselsatte sig med sina vanliga arbeten att sticka konstig
sticksöm (ty hennes ögon tilläto intet andat) eller att läBa.
Demoiselle Pjorrys vanliga samtalsämne var antingen Selina eller också
Paris före franska revolutionen, när ännu majestätet stod oantastad t,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
