Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«N&, då gå vi», återtog Selina i sin vanliga skäm tand*
ton; orden der stackars månen får ensam vara på sin post»
«Han är vacker i afton, det är så molnfritt och klart»,
yttrade Sigrid.
»Ah ja. Eljest så förefaller mig månen allramest lik —
&h nej, artigheten bjuder att jag omvänder satsen: gamle Gerhard
har ett ogement tycke med månen. Just så der bar månen
sedan urminnes tider gått omkring sin herskarinna och rigtat sina
trogna ögon endast på henne; han kan ej vända sig, stackars
måne, om också verld ssystem er förginges bakom honom; och
gamle Gerhard låter gerna verlden förgås utan att se sig om, då
han framsätter chokladet för den gamla goda friherrinnan.»
«rMen Gerhard är en så god gubbe.»
«Ja visst, kära Sigrid, det nekar jag icke, han är godheten
sjelf; men det hindrar honom icke att vara en smula löjlig.»
«Du, Selina», återtog Sigrid och betraktade henne allvarligt,
«du som känner så djupt — är det ditt allvar att finna
troheten löjlig?»
«Sigrid, kära Sigrid! du förstår mig icke — du förstår mig
icke, då jag säger dig, att jag håller innerligt af gamle Gerhard
och ändå kan skratta åt honom, och att jag kunde älska en
menniska så mycket, att jag . . . men du förstår mig ej; tro blott
icke att jag är elak — kanske en toka.»
Demoiselle Pjorry mötte dem på stora gången i parken;
det var den längsta utflykt den goda menniskan tog sig, och i
synnerhet nu på qvällen skulle det aldrig fallit henne in att söka
flickörna vid ruinen. Hon blef derföre ganska öfverraskad, då
hon såg dem arm i arm komma just från det ställe, der de
gamla murarna glänste fram mellan den - späda granskogen.
«rSelina, min bästa, jag har sökt efter er.»
<cFörlåt», yttrade Selina, amen jag kom att gå något längre
än vanligt i afton. Månskenet är så vackert, det blickar ner på
jorden så sorgset, liksom månen visste att mången olycklig
ligger vaken på sitt ensamma läger och att han utgör hans enda
ljus och tröst.»
«Men det brukas emellertid icke», sade demoiselle Pjorry
med en sidoblick på Sigrid, «att unga flickor gå så långt bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
