- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
58

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sigrid, tycker man till en början att man fryser, att detta är

kallt, derföre att det är rent och utan alla konstiga tillsatser

varmt; men man mattas ej, utan uppfriskas deraf, och jemför
man det med en så varm ökennatur som Selina, tycker man sig

bli förbränd i de glödande känslorna, som lodrätt oeh utan för-

mildring falla in i själen.

Dessa olika karakterer funnos dock bredvid hvarandra, och
utom, dessa fanns der baronen sjelf, gamla friherrinnans Göran,
som var en praktisk, klarseende, men långt ifrån skaldisk natur;
en skicklig jordbrukare och riktig ’landtjunkare, med dock mera
bildning eller, rättare sagdt, lust derför, än som den tiden ännu
var fallet med män af hans ålder och hans sätt att lefva. Georg
deremot var en af dessa öfvergångar till en annan tid, en
kraftfull representant af de gamles allvar, med en bestämd praktisk
riktning, men ändå tillgänglig för allt det sköna och goda, 9om
verkligheten och fantasien hafva att erbjuda.

Om vi också ihågkomma mamsell Regina, som lefde i sitt
kall och ej tänkte på annat än att alla skulle vara nöjda, och
som ej hade något emot en enda skapad varelse, om ej mot
demoiselle Pjorry, så hafva vi samlingen fullständig.

Doek — deroppe i den stora våningen, stilla, indraget oeh
likväl verkdam för allt godt, en mor för alla hjelpbehöfvande, en
bergfast, pröfvad karakter, ett mål for allas kärlek oeh vördnad,
lefde den gamla friherrinnan. Der hvilar ett dunkel, en helig
skymning omkring den gamla, som, så stilla och så k gömd för
berömmet som för tadlet, verkade som en ljusets källa på sin
omgifning.

Den trogne Gerhard var kanske den ende, som visste allt;
men han talade sällan, och alla frågor om gamla friherrinnan
besvarade han blott med en nickning med det hvita hufvudet; men
äfven han bar med möda de gamla historiérna på sin själ —
och sålunda berättade han, stycktals, hemlighetsfullt och ofta med
tårar i ögonen de gamla minnena. Vi skola forsöka att utveckla ■
dem; men också derföre gå omkring femtio år tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free