Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hurudan menniskan kan utspekuleras böra vara, i stället att finna
allt detta genom aktgifvande på, hurudan hon verkligen är. Man
ritar lagar för menniskor, utan att studera menniskorna, liksom
man fordom skref naturalhistorier, utan att ha sett djuren, och
uppgjorde menniskoslägtets ätteled ning ända frän Noach, utan att
ha samlat nog materialier för att veta något om tillståndet för
tusen år sedan.
En- sådan forskare var kamrer Löfling, som hade en liten
nådegåfva af drottningen att tacka för, att han lefde och kunde
forska. De damomhöljda föremålen i hans kammare voro således
ingenting mer eller mindre, än alla möjliga ting som man finner
i jorden. Der funnos petrifikater, flintknifvar, krokar och
spjutspetsar, remby glor, gamla hjelm prydnader, radband och halsband
af lerperlor, sporrar och jernbitar af alla möjliga slag, och detta
till en otrolig massa, hvarjemte han hade stenar med karakterer
på och utan all annan karakter, än den af en vanlig bullersten,
samt flera runda stenklot, som han fått ur våra strömmar.
Ur hela denna massa, som han ordnat efter sitt sinne, sög
han nu den honung, af hvilken hans glädje lefde. Det var så
ledes ej underligt att han ibland uppsöktes af personer, som ville
se hans samlingar, och af ännu flere, som ville se honom sjelf,
det mest kuriösa i hela samlingen.
Kamrer Löfling var en af dessa menniskor, som egentligen
utgöra xnensklighetens arbetsmyror, som hafva en afgjord längtan
att släpa tillsammans likt och olikt och göra samlingar af alla
möjliga slag. Dessa personer blifva alltmera sällsynta och
alltmera beundransvärda och icke mindre ett mål för aktning; ty
utan desse samlare, dessa flitiga, outtröttliga varelser, som släpa
hela sitt lif igenom, för att kunna lemna från sig en stor hög
af ting, kunde den verklige forskaren, som sällan har lust oeh
aldrig tid att uppoffra sig på dylikt, icke komma långt Men
samlingen var dock ej den gode kamrerens enda glädje: han hade
en annan, den fanns nämligen i nästa kammare, ett litet rum,
som var motsatsen af kamrerens eget. Det var så nätt och
vackert derinne med de tarfliga möblerna, så fina, putsade och hvita,
som om en engel bott derinne och hvarje ögonblick viftat bort
dammet med sina vingar. Der bodde hans dotter, oeh det
är omöjligt att säga om han älskade henne eller sitt skräp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
