Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade att han skalle vakna ur sin ljufva dröm och finna, att han
förfelat hela sin lefnad.
Sedan middagen var slutad och den dermed följande
föreläsningen, . gick kamreren in i sin kammare, der vi först funno
honom, och arbetade ända in p& qvällen, dä han äter sällskapade
med sin dotter, som till en gammal luta sjöng en . och annan
folkvisa, som åter gaf kamreren tillfälle till en utläggning.
På detta sätt förflöt dag efter dag i en beständig ljuf dröm
för kamreren och en beständig fruktan hos Hedvig, att han skulle
vakna och finna tomheten af sina spekulationer. Den enda som
var lugn var gamla Karin, som såg allting i sitt rätta ljus ooh
alldeles icke lät sin iraagination bedraga sig att tro, att der
fanns smör i huset, när det var slut, eller att fisken kostade
en styfver mindre marken, när han verkligen kostade mera. Hon
hade icke mer än en forargelseklippa, och den var fördelad i
otaliga många, alldeles som spetsarne på en korallbank, och hon
stötte dagligen, mer än hundrade gånger emot. Hvarje sådan
spets var nämligen en menniska, som hade något ätbart att sälja.
Det fanns, i hennes tanka, bland hela den så kallade närande
befolkningen ingen enda, som icke ville preja och bedraga henne,
när hon med sin lilla kassa vandrade ner till staden, för att
samla ihop dagens behof. Hvarje mångelska, hvarje bondgumma,
som hon frågade, «höggo för sig alldeles oförskämdt», ty hon
mätte alltid deras rimlighet eller orimlighet i anspråk efter sin
kassa, och som denna alltid var skral, så blefvo deras priser
alltid oförskämda. Hon yttrade också detta och kom således
vanligen i något gräl, som hon dock alltid väl öfvervånn, ty hon
hörde ingenting af hela den skur hon fick uppbära. Sådan var
den gumma, som hjelpte Hedvig i hushållet och som var hennes
enda qvinliga sällskap. ’
Bland de få, som gjort* sig besvär med att helsa på
kamreren i hans luftiga boning, var en ung man, en sekreter
Adels-son, hygglig karl, påstod kamreren; ty han var en af hans
tålmodigaste åhörare och förskaffade honom då och då ett rart
kle-nodium för samlingen. Adelsson var den ende som fick lof att
bli qvar till något mål, och detta kom sig från gamla Karin,
som han ofta hjelpt att pruta, då hon råkat honom, och alltid
hade han skaffat pris, så att pengarne räckte till. Detta var en
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter, VII. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
