Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu är aflagd och blott en och annan gång dansas på en
kostymbal, var ’en verkligt kunglig dans, der hvarje rörelse innebar
vördnad och kärlek på en gång, och der en drottning kunde
dansa, utan att tyckas nedlåta sig, men fortfara att vara
drottning äfven der. Det ligger, om man får tala så djerft,
någonting* republikanskt i de nyare dausarne, som alla mer eller
mindre röra på massan och låta massorna uppträda såsom sådane.
Sedan meuuetten slutat, återtogo de kunglige sina platser
och betraktade de rörliga massorna, som skimrade i guld och
juveler; ty äfven i detta hänseende har man på sednare tider
gått ner till folket och öfverglänser det icke. Emellertid måtte
en sådan bal, der hvarje herre var guldbroderad efter behag,
och tofsar och släp hörde till ordningen, då hvarje dam hade
en hufvudbonad, som gjorde henne högre och mera majestätisk:
emellertid måtte en sådan fest sett något annorlunda ut än våra
eviga, svarta frackar och . hvita västar, som lika säkert påminna
om skator, som de fleste uniformer om blåkråkor; den tiden var
det strutsar och påfoglar i de förnämes salar.
Efter några ögonblick anlände baronessan med sin lilla
skyddling, som nu var grannt ntstyrd i styfkjortel och med en
frisyr, som var lika hög som hennes lilla englasköna ansigte.
Det hade kostat besvär att få denna höga resning och sätta fast
chinjongen i nacken, men det hade dock lyckats, och flickan såg
ej mindre skön ut i denna drägt än förut. Tvärtom, det höga
håret gaf henne någonting stolt som klädde henne ganska väl,
ty anletsdragen voro, om några, hvad man skulle kalla nobla.
Drottningen smålog genast på ett helt annat sätt än förut och
började samtala med den lilla, som med en uppmärksamhet, som
väckte hennes beundran, och med en n8if enkelhet, som tvingade
henne att småle, besvarade hennes frågor. Drottningen var
förtjust öfver den sköna flickan och kallade henne sin lilla
Ama-ranta; jag vet ej om hon då tänkte på drottning Christinas
Amaran ta eller om endast namnets klang kom henne att
välja det.
«Du dansar väl, min Amaranta, min lilla herdinna ?j> yttfade
drottningen smekande.
trErs majestät vet nog att en fattig flicka ej får dansa»,
blef det lika enkla som uppriktiga svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
