Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Den du dansade med? ^Riktigt; nå, ser han icke bra ut?»
»Åh jo, men jag såg ej så noga på honom.»
«Inte? Eljest så tycka alla flickor om honom i Stockholm, for
du kan tro han kan vara inställsam om han vill.»
«Det förstås, när han vill göra lycka.»
«Ja visst; men hatt är, han liksom pappa och mamma; i vår
familj finnas inga mössor.»
«Jag vet ej hvad du menar», yttrade Katarina oskyldigt, ty
1 hennes far hade väl talat om partierna vid riksdagen, men icke
gifvit dem några namn.
«Det vet jag verkligen inte heller, men så mycket vet jag,
att alla hederliga menniskor äro hattar och deremot blott dåligt
folk mössor — så mycket vet jag säkert, ty det säger både pappa
och mamma. Men likgodt, du träffar min bror i Stockholm, och
du kommer nog att dansa med honom; du kan ej tro hvad han
dansar väl.»
Katarina smålog.
«Det är intet att skratta åt. Men så vackert och väl du syr,
och jag, som talar om Gud vet hvad, försummar mig. Ack,
Katarina, vore jag min bror, så blef jag förtjust i dig, så vacker är
du; t nå nå, ta ej illa, jag är ju en flicka, och jag måtte väl få
säga det, om jag vill, jag säger allt hvad jag tänker.» .
De begge flickorna sutto på detta sätt mycket tillsamman, och
Katarina fann sig allt mera intresserad af sin nya vän, som aldrig
upphörde att smickra henne. Det gifves också hos unga flickor
med utseende en viss instinkt, som gör att de helst sluta sig till
jemnåriga, som äro vanlottade i detta hänseende; det är samma
instinkt som lär en flicka att välja de färger, som kläda henne
mest, som ställa henne i den skönaste dager. Vi se derföre
vanligen enhvar vacker flicka ha ett bihang till vän, som är ful, med
sig Öfverallt, och den fula å sin *ida antingen afguda den vackra
vännen som ett ideal eller hata henne som sin fiende; men i
begge fallen är hon en vän i lif och död. Katarina hade också
denna dunkla känsla af att fröken Marianne egentligen var till för
att komplettera henne sjelf, och var dertill så god, att hon
beklagade den arma flickan, som råkat få ett fult yttre. Hon
antog, för att hjelpa saken, att hennes själ var desto vackrare, och
derföre höll hon af sin nya af partiintresset Öfvertalade vän. Små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
